Första steget [Dikt] Beskrivning: Jag är nog lite feg ändå. Men du är fin. Jag har förlorat allt jag har men jag ser en morgondag Vad är det som gör att man säger saker man inte rår för? Som när modet begränsar viljan av demonerna man hör I drömmarna springer jag nerför gatan mot ditt kvarter och samlar modet inför det som sker Trots att tankarna ger mig värme är natten kall men det känns ändå som du ger mig vingar till nästa fall Det är så tyst när jag är själv men jag hör ekot från din röst som har etsat sig fast till vänster i mitt bröst Fukta dina läppar om du vågar och vill för jag har föreställt mig dig tätt intill Du vet jag står i skuggan av dom lärda och önskar jag hade vad dom är värda och du finns i tankarna jag tänker om hur människor delas upp i par och jag kan inte sluta tänka på om du vill stanna kvar Jag vet inte varför men jag tror jag vill gråta i din famn och värmas av dig och dina händer men är lite rädd för att du ångrar dig och vänder Du hör hur 'jag tystnar när jag ser dig fast jag har så många ord'. Det är det första steget som är mitt stora kliv men jag önskar faktiskt att du blir en del av mitt liv Förlåt för mitt mod jag har bara så lätt att tappa ord (Saker går fort och man kanske tänker fel men varför stanna upp och fundera när jag äntligen är på väg att bli hel?) Fukta dina läppar om du vågar och vill för jag har föreställt mig dig tätt intill Jag har bara så lätt att tappa ord