En dikt till dig Dina underbart fina ögon blev denna sång ett lika fängslande ögonblick me dig som tidaholm Jag brinner för dig som ett glimmer i himmlen me minnen lika fina av dig som lövträd i vinden jag rånar vår statsbank för å betala dina blommor och jag kan inte va mer ödmjuk en 100% bomull jag himmlar varje gång jag känner igen din doft du e fortfarande otroligt het så jorden blir stoft Min belägenhet i lägenheten, va inte nån annans jag vill fortfarande att vi ska växa äldre tillsammans Jag ville aldrig förstå varför, de fick hela våren å rammla jag hade ingenting kvar när ja drog å månen stanna Ditt vackra lockiga hår i vinden stanna min klocka med ett ansikte precis lika perfekt som en docka jag älskar dig och vill inte förstå att de i regel kan hända ja vet ju att vår enda skillnad va när vi stod spegel vända När min lägenhet bestod av massa silver bricker förstod ja vårt slut och hörde inge mer fågel kvitter Låg inlåst i arresten för resten av tre dagar, för nån läkte häktningsförhandlingar blev raka vägen därifrån till häkte jag studerade dig vår sista kväll precis som min skol gång vår sista kväll du å ja blev som den vackraste solnedgång Hade ja inte dessa minnen hade ja inte orkat me fängelset våra kvällar tillsamans höll mig borta från stängslet Vi skicka par brev å du hälsa på en gång innanför grinden jag saknade dig då, men fick bara farväl å puss på kinden ibland stöter vi på varann, säger hej å går ifrån varann jag saknar dig fortfarande å det var stort att det varade men min längtan efter dig gjorde att jag magrade mådde inget bra och var full med massa ångest men jag förstår dig, efteråt att jag fångades förlåt mig, jag vet nu vad som kunde hända dig jag vet varför, och förstår nu varför du lämna mig