"Farsan.. Förut var du min förebild Dina drömmar dog men DU kunde aldrig dö i min för där var du störst bäst å modigast Åren som liten minns jag som otroliga Visst var det omöjligt.. Men du hade planer Bygga hus, skaffa båt och flytta från staden Det lät perfekt och jag trodde på varenda ord Du var ju min hjälte.. Jag älskade dig innan min RIKTIGA pappa dog! Vad var det som hände..?" -Feel that shit, där satt raderna med Känsla. Efter det så förklarar du ju uförligt vad som hände, och du får med mycket, man förstår, men den där känslotouchen som första delen hade saknas. Behövs väl kanske ändå en sådan del av texten också.
Hälsningar från Finland: www.johankvarnstrom.com