de förtryckta

de förtryckta

Inte kunnat skriva nått på ett bra tag men lyckades med nått nu tror jag, det här är en text som handlar dels om hämd och mobbning som inträffat mig, från lågstadiet till 7an blev jag mobbad, var en svår period för mig som lika gärna kunnat slutat med självmord, men som tur så lärde man sig tillslut att inte bry sig och stå i upp, det som inte dödar dig gör dig starkare..

Ge gärna kritik om du har nått vettigt att säga om texten.

Vers1
för länge, har dom varit fast i denna kalla kloak
för länge har dom låtit andra skratta på deras bekostnad
tiden är inne mina bröder, fienden måste bli krossad!
kryp ut, NU! Ut ur kloaken och kämpa, sloss!
med knivar i båda händerna går vi loss!
in med kniven i deras halsar, och dra ut den
njut nu av blodet som rinner, och se upp mot himlen
detta är vår natt mina bröder, ingen kan stoppa oss
riv kyrkorna, och vänd upp och ner på alla dears kors
NU, tryck ner dem på marken och skär
vänd uppochner på hela deras perfekta värld
sätt eld på deras hus, visa ert hat
låt elden sprida vårt hatiska budskap
från jord är ni kommna och till jord ska ni nu åter bli
stäng era ögon och somna in, vila i frid

vers2
det fanns en tid, då vi trycktes ner
behandlades som skit, vilket fick dem att le
vi blev hånade för varje steg vi tog
vände man på sig, så stog de där och hånlog
dom attackerade vid vår svagaste punkt
man skulle få spö om man sa nått, så därför höll man mun
fast i deras trådar, de kontrollerar vårt väder
självmordstankar nu inträder..

*paus*

åt hellvete med "de mår lika dåligt som du"
så därför gör de såhär, att tycka så är bara sjukt
försvarar du dem, så står du på deras sida
HA! du var säkert en av dem där som stog där och flina