Du får mej att le
jag vet inte om jaginbillade migeller om allt bara var på låtsasmen höstvindarna var faktiskt varmaoch dina fingertoppar ovanpå min hud varprecis som höstlövensådär mjuka, vackra och perfekta för mina fingrarjag vet inte varför vårahänder gled isäreller varför vi gick in i dimmandär vi tappade varandradär vi tappade allt som precis hade börjatmen det spelar ingen rollvart jag än ärför jag tappar fortfarande alltnär jag ser digeller något av dina leendeneller fortfarande när jag ska ringa digdå hjärtat bultar sönder av iverdu får mig att leoch du gör mig knäsvagtillsammans med tusentals fjärilsvingarovanpå min hudoch det är liksom bara dusom får alla de där känslorna attstanna kvar hos migdu får mig att leoch vart du än går följer jag efter för det är bara dina fotspår som känns sådär bra