Stjärnan som slocknade i dig
Det är mörkt i mitt rum och natten kom för länge sen men jag håller mig vaken av vana. Det finns ingen här som säger att jag är bra så jag är nog inte det och mitt självförtroende tappade jag nångång 1991 nånstans i en skola där en vän sköt en annan och andra satte knivar i varandra. Jag hör din röst jag kallar dig Demonen och du är nära. Din röst är vek och fylld av sorg men det ger mig värme för vi är likadana. Du sitter på mitt fönsterbläck och jag ber dig komma in men du tvivlar på dig själv. Du har sorg i dina ögon och jag hör att du haft det svårt och det känns som du är min vän för du förstår och vi är likadana. Men i natt ska du försvinna i natt ska du fara till en annan fyrtio mil till Karlskoga och stanna där du hör hemma.Det här är början på ett nytt liv och ett farväl till ett sorgligt och rostigt tidsfördriv, ett hejdå till all saknad och "kom tillbaka". Jag orkar inte med dig mer, du är kall och gör mig illa för jag kan se fyrtio mil med mitt brytningsfel hur du skrattar åt mig nu och ler när du ser hur jag mår. Från 'stjärnan som slocknade i dig'.