Pokerspelande i månskenet /Ranch

Pokerspelande i månskenet /Ranch

snön lyser med sin frånvaro, men folk är insnöade ändå
kärlek korsar egoism, och leder till inövade förlåt
ni kanske ser från två håll att mina ögon är blå
men jag vill tro att livet inte alltid är att söka en högre nivå

 
detta känns som att söka efter en nål i en höstack
men någonstans djupt inom mig vill jag tro att man kan dö stark
vi skapar oss själva problem som blir allt svårare att lösa
för livet är ett pokerspel; det finns mer att förlora om man ökar

 
det är ingen slump att jag skriver med månens sken som enda ljus
den enda tiden på dygnet jag kan andas ut
men livet är inget du kan vare sig låta passera eller vänta ut
så jag gör det bästa av det, ovetandes om när det kan vara slut

 
kommer aldrig att säga: ”det är bara så det är”
och aldrig blunda som ni gör, förrän min ridå gått ner
det är svårt att se målet om man missar det som händer  runtomkring en
så jag fortsätter min vandring med min penna under vingen