Hubler - Moraklockan vid den öppna spisen Klockan stirrar utöver ett rum som alldelles nysssåg kvinnan försvinna, & för sista gången gav mannen en kyss,och i vanliga fall, brukar timmarna rusa förbi,men klockan har nu stannat, den är förfrusen i tid,Mannen tittar ut igenom fönstret & ser fotavrtryck i snön,...slänger en blick emot klockan..som numera visar en romans som oavsiktligt dött,Vet inte varför, men hennes stakande svar på alla hans frågor,skapade bara fler av hans "ta mig tillbaks" & fallande tårar,Ett klang, klarare än någonsin, ekar från moraklockan,& han styrs inte längre av hennes trådar, han är vodoodockan,..den ofrivillige solosångarn.. han hör morgonens fåglarsom kvittrar att dom iallafall kommer ihåg han, ..whiskeyflaskan går hand i hand med katten som inte fått mat,hand i hand med att det är vinter idag, & hand i hand med att han inte mår bra... enda valet är att antingen hoppas på bättring,men nej.. Jag somnar istället.