Fegon och Anikken - Personen jag var

Tillbaka till forumet


Fegon_ Lyricist 2007-02-13 18:12	Fegon och Anikken - Personen jag var Fegon Jag levde ett liv i rädsla över att våga stå ut ur mängden, våga ta kontakt med tjejer och vänner och våga gå ut på kvällen Ett ensamt barn som gömde sig bakom sitt eget mörka inre ett barn som utvecklade en socialfobi redan första vintern som aldrig försöka få ihop den sista pusselbiten i sin ungdom jag stängde mig själv och uppfostrade mig till ett liv i uppror bortom tid och rum, innan jag vågade att bryta mitt mönster och för första gången ta mina egna steg utanför fönstret Bara av en ren handvändning upptäckte jag lusten att vilja, hungern att brinna och första drömmen av att börja finnas Ingen kan förstå hur mitt liv har varit, men nu har vindarna vänt och för första gången har jag börjat att finna mig själv Anikken Jag lever utarbetat / där tingen är livet och färgen grå är nyanserad. Jag vet att största hotet / är när munnen öppnas och tystnaden börjar att uppta orden Så med kniven mot halsen tar jag stigen mot kanten skriker i natten.. jag hatar allt som jag skrivit på pappret Jag hatar den känslan, som säger mig att mitt självförakt har vuxit sig starkare än behaget att älska, jag hatar det mesta. Så jag trevar i mörkret. Men jag har öppna ögon & kisar mot solen. Jag är slitstark och modig. Men sanningen speglas i bröstet. Så skänk min sorg en bägare. Jag är jokern i leken & gud skapade mig när han va hormonstint och bara jävlades. När ska man lära sig? Jag försöker att bli en person och nå början av ett nytt liv Jag var som jag var och ingen förstod men jag försöker att bli lycklig Fegon Jag är en maktgalen och om jag möts av uppror då börjar jag att äta barn och dödar nunnor Pissar på grannens hund och parar katten med hamstern fyller ditt arsle med kaffe och delar ut 200 sparkar på ballen När brudar sa "älskar du mig" fick folk se subban bli slarvsylta bankade skiten ur hennes far, och mors munkar blev bajsfyllda Anikken Så jag förstår om alla er undrar vid anblicken av mig som står och runkar döda munkar i ansiktet Jag äter bajs, jag äter ALLT. Jag lägger handen på fegon och vrider ett par varv, nu är han förlamad från nacken & neråt Vill du aldrig mer se mig. Jag svär på mitt liv har aldrig stannat längre än "Jävla skit, är du gravid?" Fegons blogg Fegons twitter
Fegon_ Lyricist 2007-02-13 18:19	Shoo bree Fegons blogg Fegons twitter
GAIA 2007-02-13 18:32	Fegon Jag levde ett liv i rädsla över att våga stå ut ur mängden, våga ta kontakt med tjejer och vänner och våga gå ut på kvällen Lite överflödigt, bättre utan, för flowet. Ett ensamt barn som gömde sig bakom sitt eget mörka inre ett barn som utvecklade en socialfobi redan första vintern Samma här. som aldrig försöka få ihop den sista pusselbiten i sin ungdom jag stängde mig själv och uppfostrade mig till ett liv i uppror Lite skum grammatik. Bara av en ren handvändning upptäckte jag lusten att vilja, hungern att brinna och första drömmen av att börja finnas Nja, lite rörigt här.. Ingen kan förstå hur mitt liv har varit, men nu har vindarna vänt och för första gången har jag börjat att finna mig själv Nice, nice, nice! Anikken Jag lever utarbetat / där tingen är livet och färgen grå är nyanserad. Som vanligt är det si och så att blanda rimscheman i samma vers.. Så med kniven mot halsen tar jag stigen mot kanten skriker i natten.. jag hatar allt som jag skrivit på pappret På gränsen till ordbajs lite grann men ok. Jag hatar den känslan, som säger mig att mitt självförakt har vuxit sig starkare än behaget att älska, jag hatar det mesta. Inte så tight med byten sådär i rimschemat, är svårt att få det att flyta trovärdigt på rappen om man inte uttalar rimdelarna med extra känsla på rappen, kanske liten konstpaus etc. Så jag trevar i mörkret. Men jag har öppna ögon & kisar mot solen. Jag är slitstark och modig. Men sanningen speglas i bröstet. slitstark kändes lite so and so, sista på tvåan är jag inte hundra på, förklara gärna. Jag försöker att bli en person och nå början av ett nytt liv Jag var som jag var och ingen förstod men jag försöker att bli lycklig Rätt nice. De andra verserna vette fan vad de var menade för, om de ska vara separata eller så.. Feedback först, generell kritik i nästa inlägg.
GAIA 2007-02-13 18:41	Fegon Jag levde ett liv i rädsla över att våga stå ut ur mängden, våga ta kontakt med tjejer och vänner och våga gå ut på kvällen Ett ensamt barn som gömde sig bakom sitt eget mörka inre ett barn som utvecklade en socialfobi redan första vintern som aldrig försöka få ihop den sista pusselbiten i sin ungdom jag stängde mig själv och uppfostrade mig till ett liv i uppror bortom tid och rum, innan jag vågade att bryta mitt mönster och för första gången ta mina egna steg utanför fönstret Bara av en ren handvändning upptäckte jag lusten att vilja, hungern att brinna och första drömmen av att börja finnas Ingen kan förstå hur mitt liv har varit, men nu har vindarna vänt och för första gången har jag börjat att finna mig själv Överlag rätt bra rim, de låter inte speciellt krystade. Ofta rätt sköna formuleringar. Bra sammanfattning på en vers. Tempo, kontinuitet och stil känns bra. Fint i det stora. Anikken Jag lever utarbetat / där tingen är livet och färgen grå är nyanserad. Jag vet att största hotet / är när munnen öppnas och tystnaden börjar att uppta orden Så med kniven mot halsen tar jag stigen mot kanten skriker i natten.. jag hatar allt som jag skrivit på pappret Jag hatar den känslan, som säger mig att mitt självförakt har vuxit sig starkare än behaget att älska, jag hatar det mesta. Så jag trevar i mörkret. Men jag har öppna ögon & kisar mot solen. Jag är slitstark och modig. Men sanningen speglas i bröstet. Så skänk min sorg en bägare. Jag är jokern i leken & gud skapade mig när han va hormonstint och bara jävlades. När ska man lära sig? Väldigt rörigt när du hoppar lite genom olika rimscheman. När man som läsare/lyssnare inte har mallen färdig så är det svårt att hänga med och få en skön och flytande upplevelse från start till slut. Man får liksom stanna upp, hacka till och omformulera flowet i sin skalle innan man fortsätter. Sånt stör. Din text är mer abstrakt och inte lika tydlig som Fegons, en sämre tolkning av temat (rubriken) tyvärr. Ok på rimsidan men lite ojämna stavelseantal. Svårt att sätta ngt konkret flow på första läsningen bara sådär. //Peace
7thpoetry 2007-02-13 19:14	Jag tror att GAIA sa det.
Kammel 2007-02-13 19:15	Jag äter bajs, jag äter ALLT. Jag lägger handen på fegon och vrider ett par varv, nu är han förlamad från nacken & neråt Vill du aldrig mer se mig. Jag svär på mitt liv har aldrig stannat längre än "Jävla skit, är du gravid?" - bland det roligaste jag läst på länge sen hur bra eller inte det passade till resten av texten skiter jag i haha det var underhållande läsning iaf, var nån rörig rad av fegon och nån rad där rimmet inte var så synligt av anikken, men den del feta rader! Jag levde ett liv i rädsla över att våga stå ut ur mängden, våga ta kontakt med tjejer och vänner och våga gå ut på kvällen Ett ensamt barn som gömde sig bakom sitt eget mörka inre ett barn som utvecklade en socialfobi redan första vintern som aldrig försöka få ihop den sista pusselbiten i sin ungdom jag stängde mig själv och uppfostrade mig till ett liv i uppror bortom tid och rum, innan jag vågade att bryta mitt mönster och för första gången ta mina egna steg utanför fönstret - skön uppbyggnad, känslan av spooky enstöring var nice haha, men språket är lite konstigt till och från. Jag hatar den känslan, som säger mig att mitt självförakt har vuxit sig starkare än behaget att älska, jag hatar det mesta. - nice men där fanns en del bottennapp, rader som inte var nåt särskilt, men jag roades av att läsa det. keep it rollin
Fegon_ Lyricist 2007-02-24 02:55	upp Fegons blogg Fegons twitter

Tillbaka till forumet