Lite nattliga skrifter //Ranch

Lite nattliga skrifter //Ranch

jag vägrade inse sanningen, trots att jag såg mönstret
och nu passerar livet i revy som träden utanför tågfönstret
jag ser ljuspunkter försvinna i mörkret som kvävda änglar, suttit och undrat i timmar om jag är den första som satt ord på känslan
ser tillbaka på den tid som passerat, och inser att jag sprungit
ifrån saker jag inte tyckt mig haft tid att hantera
men jag inser aldrig hur stora saker blir när de eskalerar
jag letar svar och hatar hur det känns att bara nästan veta
det är som när man pissar i motvind; allting kommer tillbaks
och folk söker något få förunnat som alltför många vill ha
tåget avstannar sakta och då hoppar jag av
även fast jag vet att jag kommer ångra mig någon dag
mina vita sneakers går i takt till musiken i Sveriges snöslask
tänk, när jag går här om någon månad kommer färgerna vara gröna
ser mig omkring, minns alla gånger jag kysst dig här
och känner hur allting runt omkring mig bara tystnar när…

 
mina tankar får övertag
allt omkring mig rasar sakta samman
jag lockas mot dödens dal
men jag klamrar mig fast

 
vi kommer ändå alla dö en dag…

 
tar trapporna upp och lämnar rosorna vid din ytterdörr
plingar på, springer…
... slås av att jag förknippade den med lycka förr
jag hör dig ropa, och springer trots att benen vägrar lyda
för jag har insett att vår relation är bäst som ett minne
jag ser ditt ansikte, ler och minns doften av ditt hår
det man inte längre har känns så ofta som igår
men borta är vår kärlek, borta med vinden
och utan dig irrade jag bort mig i gångarnas inre
men har lärt mig att acceptera min situation
för det är det enda jag har när verkligheten skiftar ton
vissa ler falskt mot sin spegelbild trots att de bränner ut sig
men jag väljer att inte blunda för det...

... för på andra sidan av den mörka tunneln väntar ljuset