Kärlek är som nikotin
Ligger i sängen och vrider mig med innerliga sår av saknad som jag trodde hade läkt för längesen men nu rinner blodet ut igen. Önskar jag bodde granne med himlen för att vara närmre stjärnorna och planeterna och satelliterna och månen.Kanske vi bara var en saga utan lyckligt slut? Där vi levde på drömmar men ändå fick se hur verkligheten såg ut. Men jag tror jag fortfarande väntar på dig och bladen på björkarna för min tillvaro saknar form och jag är färglös.Jag har tatuerat in ditt namn i mitt hjärta för att känna att du finns kvar och inuti har jag samlat tusentals minnen i säkert förvar. Men sträck fram din lilla hand och låt mig röra din varma och alltför unga hud. Jag ropar efter dig men du hör inga ljud. Nattens vakuum har fångat mig och du sitter fast mellan lungorna och revbenen men innerst inne vet jag att vi aldrig kommer ses igen.Du är inte 100% borta än och det stör ibland. Sparkar allt åt sidan. Samt resten av livet, lyckan när kommer den?