Skriver brev åt papperskorgen

Skriver brev åt papperskorgen

Det är något dunkelt över livet just nu. Det är något med skuggorna här. Mina drömmars konturer är oklara men jag håller i dem hårt. Ändå. Jag har börjat dricka mer te än jag andas luft. Igen. Det är något här som pulserar när jag sover. Och jag vet inte vad det är. Det är något med skuggorna här.

Jag har hört att blod levrar sig. Och hur det blöder i din själ när dimman ligger över havet här. Det är något med skuggorna idag. Det är något när jag tänker här som inte syns men alltid lyser i min egen atmosfär. Jag har en egen stjärna. Och jag lyser när jag vill. Men just idag har jag slocknat. Vi som skulle lysa längre än en sol. Du och jag.



Det är så skönt att vara fri. Jag är en fågel. Jag har inga vingar. Och jag kan inte flyga. Det är något med skuggorna här och luften under stjärnorna som gömmer sig som jag. Jag lever ihop med mina drömmar. Jag kan se dig. Jag vill ha dig. Nu vet jag att jag är en av alla flyttfåglar som faktiskt blev kvar.


Mina kläder flyttar sig med skuggorna längs golvet. Jag ser inga konturer här. Jag vill inte ha dig. Jag vill aldrig ha nån fast månen finns kvar. Och du kommer söderifrån men jag från luften där vi bor. Det är nåt med flyttfåglar, det är nåt med skuggor, det är nåt med livet när man inte ser. Gud, jag är stjärnan som slocknade i dig.

Jag skriver brev till min papperskorg. Och jag skriver att jag ska lysa igen när jag har lärt mig att älska dig. Som en stjärna i en film, som en stjärna i en rymd, som en stjärna som lyfts fram och som levt som jag och som alltid varit skymd.

Det är alltid någonting.
Det är alltid någonting som jag håller i så hårt.
Det är alltid någonting som jag håller alldeles för hårt.


Jag hatar dig Frihet.