Seban - Mardömmen utan vaknande

Seban - Mardömmen utan vaknande

skrev en liten storytelling om läget i irak osvosv, jag vet att rimmen in te är på top, så ni behöver inte klaga på det.

Flickans skrikande hörs inte, hon ligger och gråter;

Hon tänker på – smärtan och alla de mentala rånen

som tagit hennes liv alltför många gånger nu

bomber som smällt varenda dag men hon håller ut

hon har gått igenom sorg hon visat sin ilska -

mot de som tagit hennes land o gjort henne vilsen

hon va glad när dom kom; hon tänkte inge mer blod

men självmordsbomber har nu bivit en vana i hennes nation

varje dag ser hon bomber och folk som lovar på teve

dom lovar det blir bättre snart dom måste snart ge sig

det känns som tomma ord dom har inte nån mening

hon har förlorat sin mor som nyss satt här breve –

och trösta henne; varje gång hon hade förlorat en vän

det hände ofta hon grät varje gång hon hörde en smäll

hon e bara nio år och förlorat sin halva familj

att gå ut utan att va rädd skulle va det bästa som finns

hon går ut tänker ”låt mig bara vara barn för en stund”

säger hejdå tills sin bror som gett upp o lever på opium

hon traskar ut hon går till marknaden för att träffa sin far

hon tar med sig sitt gosedjuret, vars öron nu slitits av

hon närmar sig staden ser sin far närma sig nu

men det hörs en smäll och så snabbt har allting tagit slut

hennes egen far ligger nu där på marken

hon tappar sitt djur, hon vill ta upp det men har inte kraften

så hon själv sjunker ner ”hallå” men hon kan inte svara

en andra bomb har smält; hon går ner i den eviga dvalan