besannade farhågor. Jag lever samma inrutade dagar som tiden förr flyttständigt på flykt när jag jagas av lögner jag byggtLyx och överflöd, kan inte ens tjäna mitt levebrödför åldern gör mannen och jag är för liten och sprödfallande asplöv, darrar tills döden precis som ödetoch polstjärnan i söder lyser precis som livsglödenOdödlig är världen som kärleken till mitt efternamnSå bär min stolthet i mitt blod men jag är ingen allsbara statistik som människolik, jag ruttnar i betongenom du är du och jag är vem, är jag han för sista gångenBara ren ångest för alla drömmar är som sömmar av glasgår i kras för att sedan glömmas bort och aldrig bli avVänder inte blad, skiten rivs av, vad defineras som braLeva för dan eller för stunder och sekunder man har kvarSpegeln är bortom ansvar men den visar ju bara mitt jagSå många frågor och så få svar att farhågorna besannasJag ville bli en man men ensam blev jag bara nån annan