Neobica - Vägarna är många Just nu tänker jag på folk som somnat och harEtt sinne som framförallt bottnar i hatDet finns så mycket, över, under och överalltTill den gräns då vägen till själ och hjärta har ödelagtsFör att få tillbaka välviljan skulle jag offra min högerarmOm det så vore bara för en kvartLivet är tufft, kanske inte för mig men det känns stortÄrligt talat skäms jag nästan för att jag var pågränsen till självmordFör ärligt nu, vilken är jag att gnälla över mitt livNär vissa dör som flugor och jag förväntas bli över nittiAllting känns mer eller mindre Kanske rätt fel men en timmeSenare sitter man där och letar upp minnenOch försöker hitta tillbaks till tiden då man lekte och ville levaMer än allt annat..Och då man ser vart man hamnat blir man sne och förbannadFrån att ligga i sängen utan sömn för man var livräddFör att inte vakna upp nästa dag och skiljas från jordens rikeTill att så fort man ser en kniv tänka, jag skulle slippa allt skitOm jag skulle finna nåt ställe på kroppen jag vågar sticka den iJag måste hitta rätt, men vägarna är mångaEn bra början vore om jag lärde mig att hoppas