Lina-faller ut i gråt Jag sätter mig vid säng kanten jag faller ut i gråtjag vill bara släppa fram utan att enns höra ett förlåtingen har gjort nått nej ingen har gjort feljag behöver bara släppa fram mina tårar för att bli helen känsla i min magen som vill fram igenom min munjag vill bara skrika men när jag försöker är jag stumvill skrika ut till världen hur jag känner inne i migså kanske nån eller flera skulle känna igen sigdet känns som en kula som åker runt och runtallting bara händer så snabbt får aldrig ta det lungtjag hinner ju knappt andas - jag hinner inte medmen det konstiga är ju att ingen annan serpå golvet under sängen ligger pennan och pappretdär inne står ju allt om alla gråten och sista skrattetnär jag skriver om det här hugger det plötligt tilldet är som penna som ska skriva faktist inte vill