(som den första fågelsången när våren kommer) ni kan se det som en lång dikt eller lite fler uppdelade stycken, det spelar mindre roll. och ja, jag är kär (om det inte framgår i texten)
öppnar mina ögonsträcker på mig och vaknar till livdagen gryr, blickar tillbaka mot den tid då jag saknade frid
gnuggar mig i ögonengäspar ljudligt och öppnar mitt fönsterbetraktar folktrötta, stressande i samma gamla mönsterväntar på att hösten ska bli vinteroch vintern bli vår
men trots att löven redan fallitgör du min himmel blå inifrån
jag vet inte varförmen världen blir bara så mycket vackrarereflekterad i dina ögon
plötsligt får alla låtar en meningoch även om våra namn inte kommer stå för evigtlåt oss njuta av vår medvind
för vi är ett skolexempel på personkemioch att det aldrig blir som man tror det ska blimed dig känner jag mig bara så otroligt fri (som den första fågelsången när våren kommer)
vi kommer alltid möta spår av ångest genom årens gångmen såren som bränt och alltid kommer brännastår bara i kontrast till vår kärlek
och i slutändan är det väl vad livet handlar omvi skyndar, stressar, syndar, älskaroch ser hur tiden förvandlar oss
du är en av de få jag kan rycka på axlarna medså låt oss bara glömma världenhär kan ingen ge våra drömmar ett värde
(jag borde kyssa dina ögonlockför du ser mig på ett sätt som ingen annan gör)
för det enda jag villär att hålla om dig tills morgonen kommer
det enda jag villär att vara den där strimman av ljussom letar sig igenom dina persienner en kall decemberdag
hinner te läsa allt för måste sova,men de jag läste( ungefär hälften) var riktigt fett
fan asså, kändes som du kunde fått den tredje raden så jäkla mycket bättre och då hade jag älskat raden mer. heh, du e bra, keep on.
helt ok text, ranch! texten har sina guldrader, som till exempel:här kan ingen ge våra drömmar ett värdeväldigt fint skrivetjag tycker att du, som alltid, skriver med bra inlevelse.. man lever sig verkligen in i dina texter. keep on like this duuuude.