Fegon & Priljans - Det är inte samma sak längre FegonJag kan vakna upp, se solen som brottas med min persienn,och faktiskt le åt morgonen, le på riktigt, verkligen!Rummet luktar nyvaket och frisyren är morgontröttmedan jag står och lagar frukost, sådär omsorgsfulltKaffet står och kokar och brödbitarna är uppskurnaoch Gert drar sin fredagsfräckis åt min fruktflugaJag går runt i lägenheten och pickar och plockar,tittar på klockan och väcker vovven som ligger på soffanJag har en ganska tråkig utsikt, men det kan väl va trevligtatt vinkla upp persiennen och blicka ut över en fallen parkeringDet är ju trots allt en väldigt vacker dag med nya målatt sträva efter, fullborda och sedan skryta omIgårkväll kände jag något, det var mörkt, jag låg på rygghjärtat fick pumpa fritt och pumpade för något nyttMitt motto har blivit "Ensam är stark" - äh men vafanDet där kändes rätt falskt och det säger väl allt?Jag kan vara glad, visst, det är inte frågan om detmen att du inte är del av min morgon, det låter så felMina tankar om henne får mig att ramla av sängenJag kan vakna, visst, men det är inte samma sak längrePriljanslöven prasslar under fötterna.solen döljer sig bakom granarna.jag känner den där bekanta "ute"-luktensom man bara känner på hösten.något fattas som alltid när min tredje årstid kommer.kanske en mössa, ett par handskar, jo det blir nog ett måste.för det blir kallare och man lever med fågelkvitter i sinnet.trots det dundrar din skönsång mest i kraniet.jag vet inte hur jag ska förklara.har blivit den jag aldrig ville varadet skulle kunna varit vinter nuför hösten gör mig depressiv och ensam,och visst kan jag gilla alla färgermen tiden och jaget går åt olika håll.Samtidigt som jag går framåt i tiden springer jag baklänges.varför?