Nattkrig - Bygger mitt tempel av sand
ledig helg... som vanligt helt uppe i varv
när det är fest elelr vad som helst har man druckit upp allt
och sen rullat sitt hasch för lite uns av balans
äntligen sig själv igen.. flummig som fan fumlar jag fram
nån tjej som ska knasa, man skäller tillbaka
går hem med nån annan istället och skadar
vår redan förstörda relation.. ännu mer
detta klot verkar inte menat för störda människor.. jag känner det
för är det nån som ser klart eller ser alla som jag?
aldrig tagit sig upp men alltid fallit tillbaks
och vad vet ni kärlek? fråga några ex till mig
så märker du hur djupt det går egentligen..
men inga tårar som fälls för man hårdnar istället
och tror att man rår om sig själv när man låter det växa
går som på nålar och väntar på att det smäller
för mina systrar och bröder från mitt sårade hjärta; jag blöder
*ring ring* -whut up.. typ lämna ett meddelande
säg nåt jag meddelar det.. senare.. för stenad nu
det ser så ut.. sitter på en busshållsplats
försöker finna någon lust och kraft, luft att andas
hålla mig lugn och sansad, håller upp ögonen
med tummarna, och ångest bedövar en
tar ett djupt andetag, ställer mig i kön
till klubben istället för att dö..tjejer som förför
dom ropar mitt namn, förlorad som fan;
jag och min stenade själ
och mamma säger att jag förstör mig... men mamma fan jag menar ju väl
jag vill ju inte egentligen leva så här