Juninatt och kärlek vid ett första ögonkast blev något ledsamt.. Jag träffade henne en varm juninattdet var kärlek vid vårat första ögonkastoch jag traskade raskt fram till hennesträckte fram handen och sade mitt namn.Hon log glatt och presenterade också sitt namnoch nu stod vi där och log ikapp medansjuninatten blev kall men ändå lika varm som innan.Faktum är att efter jag hört "Ebba"så hade hon knappast behövt säga något merför hennes skapelse gav ordet vackerhetett ansikte i största synnerhet.Vi var bara barnen och klockan var inte längre bara barnetnär vi traskade fram där hand i hand denna juninatt. Jag fick denna stunden uppspelad i huvudetnär jag hörde dödens ord några månader efter.jag trodde på mitt övermod och frågade längeom hon verkligen ville detta men hon sökte förändring.Saken är den att jag efter detta inte tror på kärlek vid något första ögonkast. För kärlek är något som varar ett helt kärleksfult liv. Det behöver inte handla om att ha allt, bara man har varandra. Juninatt, kärlek vid första ögonkastet blev bara något ledsamt.