En kompromissfylld verklighet - Ranch tiden den rinner, livet försvinner man förvånas över hur lite man hinner och trots att nävarna knyts tills knogarna vitnar tycks det omöjligt att passa ihop alla bitar för vilket synsätt till livet du än talar för kan det bytas ut nästa dag i en värld där inget handlar om raka rör och när allt är temporärt i denna värld hur ska man kunna hålla fast vid vem man är? allt som oftast vet jag vem jag ser i spegeln vill leva i presens men ändå följa spelets regler gå rakryggad och stark, leva ett rättfärdigt liv...... men samtidigt känna att jag är vid liv för min misslyckade hinna i tid-filosofi är inget annat än ren och skär idioti blir alltför ofta paralyserad börjar överanalysera...... du vet när det känns som om du bär tankar för flera man vill fånga vartenda svar men hur många ska lämnas kvar inget utrymme för spontanitet leker med tankenmen vet att ett liv dedikerat åt andra inte leder fram till en hederskrans och som om det inte räcker med vardan så har man läxor i staplar man lär sig aldrig, nej varje vecka är det samma sak som händer min vän använder mer tid till att planera min tid än att faktiskt använda denhar så många tankar om livetatt jag förvånas över att jag faktiskt lyckas leva detbörjar ärligt talat tröttna på att vandra runt med kniven mot strupen men jag får väl vila mot jul...... eller när livet är slut vissa dagar skrattar man åt känslan, andra skriver man ner den vissa går man rak i ryggen, andra viker man ner sig men hela din person bygger på hur du beter dignär fåglarna sjunger om din undergång