Tias – Kommer lyckan tillbaks Jag har ont o blottar orden på raderna/ Och smärtan känns mer när jag går igenom dagarna/ Hjärnan krymper och sliter min kropp i stycken/
de har blivit för mycket så snälla ge mig nyckeln/
Som leder mig till lyckan och ur min sorg/
Så jag slipper se blodet spillas på mitt golv/ Så att de skvätter precis som min kamp i regnskurar/
Och jag ser mina lycka flyga iväg genom tunnlar/
Flera stycken om dan så jag frågar mig själv/
Och frågar mitt hjärta om den kommer hem igen/
Kommer min lycka hitta tillbaks till mitt inre/
För annars vill jag till himlen o lämna denna skiten/ Men nu ska ondskan i min kropp genast sprängas/varenda bit av ondska måste genast slängas/Drogerna kommer vara de som sabbar mitt liv/ Om inte så blir de att sitta på torget som alkolist/ Frågan är om lyckan hittar tillbaks igen/ För jag orkar inte att leva i djävulens hem/
Kollar man i hjärtat så ser man ondska/
Så hjälp mig innan de rinner iväg på klockan/ Knivhugg är de som tagit över som känsla/ Istället för lyckan man hade i sitta hjärta/
Tiderna då man bara va de lilla barnet/
Och terapin var inte att blotta sig på rader/
Då va allt perfekt behövde inga psykologer/ Då va man bara barnet som lekte på gården/ Fast i tidig ålder så va jag den pojken/ Som skrev på bladen om såren på kroppen/ Och inuti så strök sig skaftet på kniven/ Och nu var det svårare att gå vidare med livet/Kniven spreds sig i blodsådrar och kroppsdelar/Så smärtan fick mig att känna sig besegrad/ Av ondska och smärta som en cancer/ Alla smärtor spreds sig mest runt om handen/
För jag skrev med blod och tårar på pappret/
Men en liten bit av ondskan försvann på takten/
Vet ni hur de känns att vakna av knivhugg/
I ryggen o man känner sig skit skum/
En felbehandlad pojke lämnad på fältet/ Där alla anfaller o tappar ballansen på räcket/ Faller ner i ett hål där tankarna bli kvävda/ Jag strävar efter en lycka som jag förtjänar/ Jag är värd mer än de ändå så vrickas/ Mina minnen o försvinner när rökmolnen bildas/Ska de vara så när man vill ha de fridfullt/ O hur man än gör fastnar man i en bakgrund/Som inte vill finnas kvar i mina tankar/ Och jag väntar på att en ängel ska landa/
Och ge mig lycka, men den tiden är förbi/
tänker inte ge upp utan ett krig/
Ska ladda patronerna o bombardera med pennan/
Och överleva livet som jag har hemma/
så nu ser ni lite bättre
”När man är deprimerad är terapin: Micken, pennan och blocket. Inte att sitta hos någon uppklädd person som sitter och nickar på huvudet och låtsas att förstå allt. Så är de för oss rappare”