Håller med maximum lite, det känns som den ska fortsätta skriva där du har slutat... Men jag tycker det är bra ändå, men du borde som sagt fortsätta med den. Det är ångest, en känsla som låser sig fast Känner du regnet när änglarna gråter inatt? Jag tvättas i tårarnas glans, men mina drömmar rinner av Det gör mig till ett vrak, men önskan sitter kvar Att få följa med vinden, förhöja mitt sinne Till en plats där jag inte är förföljd utav minnen Så höjer jag blicken och hägrar ett ljus Som glöder på himmlen, långt bort från stjärnorna nu Denna världen är sjuk, jag har försökt ta mig fram Men den enda sanna lyckan går o köpa i gram - Det här var fetast, specielt sista raden. Slående kraft i den. Fortsätt påren, yo!