Hundsim - Visdomsord såhär på kvällskvisten har man knåpat ihop ännu en text,lär mig utvecklas till en ännu bättre lyricist genom att berättavad som är bra och dåligt med mina texter- eller säg bara vad ni tycker. Det värmer vilket som.So without further ado:vissa dagar kommer då jag önskar att jag inte levde livet-men en dag förstår man att man önskar för att fördriva tidenså jag önskar mig något nytt- jag önskar mig en framtid-jag önskar att jag fått önska mig något från min samtidjag önskar att jag fått leva- ifred och haft ett vanligt livmen min önskan slog inte in- så jag är barnslig retroaktivtjag försöker bara ta igen- min förlorade barndomjag har krossade drömmar, för andra människor stal dommen jag vet att mitt liv är styrt av den så kallade slumpenoch jag vet att mitt liv kan ändras totalt på två sekunderdet kanske blir sämre, det kanske kan bli bättre-men tills dagen jag dör får orden representera mitt helvete---*refräng?*---saker blir sällan som man hade trott och hoppats på-vissa dagar är bättre, man hoppas man inte är borta dåibland vill man gå under jorden- och slippa spottas påför vem vill leva livet hela tiden för att stoppas då-men försöker sig på nå't nytt, men man stoppas jämt på slutetlivet hade varit enklare om man sluppit tänka med kukenman runkar sig glad- och ser världen på ett nytt sättman njuter ett tag- innan man förstår vad man gjort snettman förstår vad man gjort- och till slut vad man står inär jag slutligen återvänt dit jag startade- ja, då går niför att hinna ikapp- måste jag få en superkraft-men jag har ingen- så jag vet att jag inte duger allsman kommer till en punkt i livet då man måste välja-om man vill se världen som innan eller efter man sköt sin spermajag menar- jag vill vara en livsnjutare som en missbrukare-men det slutar nog som vanligt, att jag bara blir sjukare---*refräng?*---att skriva lyrik är att förstå sitt eget liv-att distansera sig från sig själv- och sedan återvända ditmen jag vill inte gå tillbaks- innanför mitt eget skal-för där inne finns mest ångest, äckligt hat och samvetskvaljag stannar hellre utanför- för här får jag äntligen andashär jag får låtsas att jag hade fötts som någon annanom inte hade gjort som då, hur hade då jag mått idag?-hur hade mitt liv sett ut om jag bara slått tillbaks?om jag inte hade hjälpt till när hon behövde mig som mest?jag låtsas ibland, men förstår att jag sällan gjort rättdet är just då man inser att när man fyllt sin mättnad-så kommer det aldrig hjälpa en mot den psykiska smärtandet är galet hur det kan göra såhär ont-i ett medvetande som bara ägs av en personmen det finns ett hopp- om att jag blir stor i världenså därför försöker jag tills jag helt saknar glädje