Raymond - Återstoden Jag tar ett steg tillbaka och betraktar mitt livÄr som en sladdande bil som inte stannar i tidFan, jag pallar inte med detta förbannade slitvid samma gamla maskin i samma gamla fabrikJag får panik, knappt vid liv, ett rappande likSer tillbaka på tiden jag var ett slappande glinNär jag skolka från skolan och allt va kalabaliksnackade skit, slanga bensin och jag langade spritjag hatar folk och folk hatar migmen ser du snett på mig kommer jag skada digDenna krigsstig har blivit min livsstil på livstidoch därför ser du mig aldrig utan min fickknivoch så länge jag har vänner i celler nätter och dagarhar jag ingen rätt att klaga för jag har det rätt brapendlar mellan apatisk och maniskt hatiskkänns obehagligt, tragiskt, till och med skadligtsom att jag kan förvandlas till en farlig galninghelt utan förvarning eller föraningjag vill bara vara vanlig och alldaglighitta en magisk tjej och gå stadigt - behöver bara en chans tillSom mannen som förlorat allting genom en chansningi sanning lever jag nu tillbakadragetmycket för att få va ifred i skapartagenDin jävla bög, du måste fan vara galenlägger du näsan i blöt så ska jag kapa av denoch jag hatar asen som har släppt sina hämningarfilmar påsättningar med äckliga främlingaroch veckan efter listas bland "sexiga kändisar"Det verkar som jag är den enda vettiga människan