diamanter glimmar inte i mörkret...
låt oss ta det till en ny nivåoch vakna upp till alla sanningar vi flyr ifrån…
ett ständig pendlande mellan djungelns lag och underbarti en dunkel stad som förhoppningsvis har blundat klartvi förvandlar hunger till hat när vi vill nå våra målnär solen går i moln, se upp för vad du lovar dåför du ser aldrig längre än din näsa räckervilket gör att du tror att du får vad du strävar efterjag tror du fått en släng av babylonsjukanför du är bara besatt av saker du klarar dig utan
verkligheten jag ser, du flyr från den… verkligheten du ser, jag spyr på den…
inte meningen att vara gravallvarligmen jag skriver om saker jag ser på daglig basissjälar offras för en illusion där man slipper troman kan bara låta sig styras och inbilla sig sinnesrokan inte finna ord när folk sover på dettaen värld där alltför många saknar förmåga att ifrågasättaför det är inte vad du gör det tillnär din förebild kan misstagas för en blindmen ju högre upp du klättrar desto längre blir falletdärför är insikt min livrem när jag tappar greppet om kantenmitt hjärta präntas på pappret när min penna glöderoch jag kommer fan skriva om så händerna blöder
den är bra,är det en dikt eller en raptext?för det är inte vad du gör det tillnär din förebild kan misstagas för en blindden låter lite krystad om det är en raptext