Quken Du börjar få tillbaka din känsla. Inte riktigt som förr, men skrivtorkan håller på att avta iallafall? Du hade en del sköna tankar, men de är inte lika bra formulerade och strukturerade som när du är "på topp". Det var en del ställen där det nästan inte rimmade alls. Det behöver ju inte rimma i såna texter, men det är något som känns fel med de styckena iallafall.Exempel: Det var som att du kunde bära himlen i dina ögon Och som att du med darrande röst och övertygande viskningar Försökte få mig fatta att du såg regnbågens färger i mitt inre men att du inte längre kunde höra våra fåglars sång när du vaknade bredvid mig... - Det stycker är rätt så skönt, men det känns som att något saknas. I vanliga fall hade du kunnat omformulera det här så att det kändes mycket skönare, men du har fortfarande lite skrivtorka kvar (antar jag?). Hoppas du förstår hur jag menar. Det är inte dåligt, men inte så bra som det borde vara...Sköna delar ------------- "Då du och jag träffas någon annanstans, där hatet och kärleken inte har sammansatts och där den klaustrofobiska känslan av hopp inte kväver våran längtan och lämnar oss för jämnan... " Detta var lite skönt. De tre sista raderna är de skönare, med upplägg från första. Skön känsla, men du kan bättre. ------------- "Deja vu... Har upplevt detta med dig så många gånger, att den här känslan och platsen i livet jag är på börjar kännas som hemma nu... " Detta var nog det skönaste i din del enligt mig. Du använde "deja vu" på ett skönt sätt, och därför lyftes det stycket upp. -------------Max Det här är det skönaste jag läst med dig, utan tvekan. Du har fått till en skön känsla i dina texter, vilket är en viktig detalj i såna här texter. Du rimmar snyggt, och inte för mycket. Du tappade en del vid slutet, men du höll en bra nivå genom hela versen.Bättre delar ------------- "Sitter här, än en gång sömnlös.. allt är sig likt Det är samma princip varje gång natten tar vid Som en gammal repris man bara vill zappa förbi Vet sedan veckor tillbaka nu, att det fattas en bit.. " Det skönaste i versen, och texten. Andra raden börjar det låta skönt, tredje är väldigt skön i mitt tycke. Sättet du lyckas formulera det gör det skönt. Att du kursiverade den gillade jag inte. När jag ser kursiveringar så uppfattar jag det som att det ska vara något mer gripande och med mer känsla. Gör man det fel så tycker jag det blir ett dåligt försök till att vara poetisk. Detta var ett gränsfall enligt mig, men stycker var riktigt bra. ------------- "Mina persienner är nerdragna.. och det är svart ute Har aldrig någonsin skådat dedär omtalade nattljuset Vill ha någonting som botar min jävla rastlöshet... Vill ha henne intill mig, men det lär aldrig ske... " Tycker dessa rader är rätt så sköna, inget extremt dock. Det där "jävlar" i den tredje raden kunde du skippat. Det fick det bara att låta sämre, och mindre "äkta". Rimmen är sköna i övrigt. ------------- "Har varit så jävla naiv förr, men aldrig mer. Dimman lägger sig sakta... jag har fastnat här i nattens sken. " De två sista raderna var sköna. Du kan mycket bättre, men de var ändå rätt så sköna. Raden innan avslutningsstycket var ett skönt upplägg. -------------Quken ... Din skrivtorka börjar avta, vilket är skönt. Snart kommer du vara igång med dina poetiska delar med känslostarka rader. Det var lite under din vanliga nivå, men absolut inte dåligt.Max ... Det bästa jag läst med dig. Du tappade en del mot slutet. Hade du hållt samma nivå där också så hade det varit en kanontext, raktav. Du var bäst i denna.
Wazaaaa