Neobica - kväver våra skrik
Livet är en dans på rosorGuld och gröna skogar hägrar bakom varje krökBakom varje hinder ler lyckanIngen förnimmer helvetets svarta rökVi dyrkar välstånd och fest är vardagMen vardag blir fest och även denBlir så småningom guld och gröna skogarDär ingen känner av atmosfärens eld
Både i ungdom och i ålderdomLer vi och glädjsSom vi gör när det vankas Allt från njutning till livsnödvändigt käkVi alla hänger kvar fastHoppet är nerbrutet och själen vilar i skugganMen vi hoppas ändåAtt vi besegrar bekymmren undan för undan
Höst som vinter, vår som sommarI både sol och snöTrycker längtan på som hårdast Allt är som störst när regnet slår ner som spönBrukar vi tanken eller brukar vi tänkaSå bryts snart även denSom stod gladast och tittade påNer och försätts i tankar av dystert regn
Våra hjärtan är alla fyllda Med både begär och kravGlädjen byggs upp i samma greppSom stadigt gräver sin egen gravSkeppet är sen länge seglatKvar står vi ensamma där Man frossar i livet vällustTills vi inte längre är
Torget är sen länge folktomtGrått och ödsligtEnsam sitter en lycklig manStolt, hoppfull och dödligRiktigt så enkelt är detFörst när man är friOch självsäkert ser sig i spegelnTänker "där sitter ni"
En dag ska alla fallaEn dag är allt förjäves För en dag är vi alla fångadeI nätet som vi själva vävdeFör tanken är fyllt med ångestOch hjärtat med kall bensinJa, det är ljudet av blodets lågaSom kväver våra skrik
välskrivet. japp. du e duktig. ja. men alldeles för opersonligt, och ingen känsla. för pretto frö mig.