Jag skriver om barnet som lider i graven med knivar i magen och grinar av slagen Han har alltid varit underskattadblivit blåst på hundralappartänker på livet och har knivar under jackanutan att fatta har han slutat att rappamutat sin pappa för att sluta att snackaHan vill vråla och skällamen har hårda föräldrarså tårar förväntasmen vågar han skämmas ?blir sårad och lämnad det får inte händahan gråter för jämnanden hårdaste känslani den svåraste människanPojken jag snackar om blev skallad i nyllethan kallas för Nybbe som alla förtryckeroch jag pallar inte trycketför jag famlar för mycketFör några ynka stavfelÄr jag ensam vid min gravstenInte det bästa jag har gjort men kommentarer uppskattas
Den var ju över medel helt klart! En sak som jag personligen inte gillade så mkt var detta:det får inte händahan gråter för jämnanden hårdaste känslani den svåraste människan - Detta blev lite osammanhängande, om du lägger till ett par ord per rad så får du säkert fram budskapet mkt bättre!
Kom igen nu!