Qruu - 2/100 Hej min okände vän, nu riktas orden till digPå grund av tomhet i mig fylls jag med oro igenHar stått på trohetens gräns där blodet är hettSå svårt att tro på mig själv, men jag gjorde väl rättFast jag nu sitter här och jag saknar värmeMitt hjärtas begär blir bara värre och värreHar mist färgen på kinden, har oåtkomlig blickMen grunden finns kvar: jag tror på någontingVill hålla din hand, för jag saknar en annanMen kommer konstant att bara hata allt sammanSnart rasar det samman, eller snart blir det helatJust nu ingetdera, men snart ska jag resa mitt sista budOch om det faller i stormen har jag hittat utÄr annars kvitt med GudDu fattar aldrig det här, du tror du har en aningJag fattar aldrig det här som jag borde vara van vidEtt tag till som vanligt, tills ödet singlar slant igenSaknar din värme tills jag hör dig viska sanningen