"nån har raserat hela drömmen, mitt livsverk är crackulerat- men kanske jag som borde sett att min stöttepelare var mörken-" "här är jag nu som matresterna, som du aldrig brydde dig om- och tiden läker alla sår om jag får ur kniven ur ryggen nån gång-" "alla sett dom blåa ögona som nått till en tid- där dom stängs igen och människan blir konservativ-" "den tiden på året nu, när isen har smält- vinden har vänt, vintern har släppt oss, det lider mot våren- längtan efter sommartider, men jag känner ångest i det- Jag stänger mina ögon och kväver mina sommarminnen- I viss mån är det väl schysst att va trygg- men jag har tappat stödhjulen, jag kan lära mig cykla på nytt-" De starkaste raderna i texten i min mening, speciellt "kniven ur ryggen" och "stöttepelare var murken" raderna. Andra versen tyckte jag som helhet var bättre än första, men det kan ju bero på att du faktiskt kommit någonstans där istället för att älta som du gjorde mer i första. En rad jag inte riktigt kan se igenom är dock "men spolarvätskan rinner i tårar det går väl över- har alla sett en cyniker som kastar grus i blåa ögon-" Du får nog formulera det tydligare om du vill att poängen ska gå fram. Jag gillar verkligen orden "kastar grus i blåa ögon", och de kommer nog låta grymt inspelat, men raderna som helhet är röriga. Sen plågas även texten av ett gäng stav- och grammatikfel, samt ord som skulle kunna bytas ut för att ta texten till sin spets. Några av dessa är bara ett problem rent textmässigt, medan andra även kan innebära att det låter otight inspelat. Kul att se dig skriva, hursom..!