Blandning av massa rader eller vad man kan säga, kritisera på!

Blandning av massa rader eller vad man kan säga, kritisera på!

Jag kommer flyga på dig som ett osynligt spöke, å
jag kommer skylla ifrån mig som en oskyldig pojke, å
jag kommer använda dessa verbala och vulgära ord
precis som skata å hagata,
å jag kanske knäpper upp dig, precis som en flata

skriver väldigt dåligt och jag står för detta, men jag vet
ändå att jag alltid kommer vara din mammas favorit 1:a
din farsa som egentligen varit din älskare åren igenom
har nu slagit rekorden med utdelade slag och de hemskaste orden

jag skiter i om allt jag skriver är bull
för jag skriver inte för dig.. Nej nej jag skriver för min egen skull
så länge jag inte tar åt mig någon skit
så säger mamma att jag kommer komma långt i livet

jag tänker citera precis de där som med en handikappad, jävla djur jävel
jag kan precis lika mycket som Tomas Di Leva,
och jag sätter pennan på press precis som på handlingslappar

för jag har alltid fått höra, "med sanningen kommer man längst"
men varför står jag då fortfarande längst bak i kön
det är precis som den känslan när man blivit överkörd
jag vill inte blomma ut till den där rosen mamma
för roten inuti mig har redan börjat vissna
å jag är inte gammal, det vet jag.. men hur ska jag då förklara och klara mig
när man inte orkar trilskas eller fortsätta spatsera igenom livet
men jag vet ändå att livet vi lever, det är bara en förberedelse
för man gör sig redo genom åren för att våga bemöta döden
det är därför man får sjukdomar och ser vänner och släkt gå sakta mot ljuset
å även om andra dör i förtid så vet jag,
att dem är modiga nog att bemöta mörker
för till skillnad från andra så dör dem vid 18 års ålder
och världen är sån här, vi kommer aldrig kunna hitta nån medicin
för att slippa överbefolkning så skördar döden offer
färgen i världen gör skillnad som t ex rött och vitt vin
för att bemästra adrenalin bestiger folk toppen

även om jag skulle dö i förtid och gå tidigt i graven
så vill jag med min penna å mitt papper bli begraven
för jag skriver ner mina känslor utan att säga vad dem är
utan jag använder mig av genvägar genom tårar och blod
och jag tänker ändra mitt liv när jag återföds i livets missär
mamma jag svär, att för vad som än händer kommer jag finnas där
och texterna jag skriver genom livet kommer fungera ungefär,
som de där precis som farmor å morfar, ett farväl.