DMAt - besvär,svartsjuka.. du håller mig vid liv.. När man glider i stormen men leter efter vindbrisensöker man efter ljuset i hopp om att det ska visa sigSedan när man hittar det är man aldrig lika positivför alltid när man hittat saken ser man ändå ned på skitenVarför? Det jag pratar om är kärlek och inget annatdu är allt jag ber om.. led mig om mina blickar kallnarJag men främst du står fast när masten faller rakt nerför jag skapar ånger.. du gör så vattnet blir balanseratOch när det känns som om vi inte pratar, bara klandrarså ska vi tänka på hur mycket vi saknar varandra Om du visste hur mycket du betyder för mig// jag åkersextiofem mil o tillbaka hit.. bara för att mysa och röra digDu ska få en bild, men innan det ska jag säga tusen ord tilljag har släckt i taket.. för med dig är ljuset oundvikligtNär jag höjjer rösten så dämpar du skrikenmen ibland känns det som jag blir lämnad kvar i vikenJag kanske måste skärpa mig, för din skull ocksåjag är nog svartsjuk.. för en dag brinner kullen till bottenDu,jag, vi har stått på oss.. vi har båda stött på skitmen aldrig, när du är vid mig blir jag trött på livet!det här är något jag skrev ned på under en timma och tänkte att någon kanske har lust att läsa :) Ta ut det bättre/sämre. Det är en rim fokuserad text, men jag försökte ändå att hålla ett bra innehåll.KRITIK ÄR ALLTID BRA POSITIV SOM NEGATIV..