Qruu - 42/100 Våra laptoppar öppna, hjärnorna stängdaBåda två instängda, varsin värld för oss självaDet kallas fritid, jag säger hellre dödtidKunde istället gått och lagt oss i förtid, men vad gör vi…Växlar mellan arbete och apatiSamvetet mår alltid skit, man borde så mycketDå är orden min flyktvägEtt nytt skäl att lägga på ännu en till byggstenSe palatset ta form av ett hjärta i trygghetEtt hjärta av sten blir till andlighetFör vanligtvis säger vi att vi borde prata…Men aldrig mer.Datorn står på igen och drar strömNu måste jag fly jämt annars är drömmarna lögnJa, jag vet att jag sitter på fel platsSe på vår levnad så jag vet vad jag menarFlyktvägen är fri, jag springer dit igenBlir mig själv med skrivelser om livets mer hektiska aspekterTekniska manicker bestrålar våra kropparMen flyktvägens dikters utstrålningar kan krossaVåra laptoppar är öppna, just då får jag afasiJust då bara apati, bortsett från att dikten är ganska friAllt man vill är koppla av efter dagenMan har skrivit och frågat och vill kolla vad någon har svarat på sakenEller man skriver rader på rader, som jag i nattenTar mig framåt, känner mig fast i det materiellaFör allt jag vill säga om känslor görs nu vid skärmenDär dödar jag versen, glöder allt värreOch när jag då väl beskriver nånting evigtSå är det ändå inte elektroniken som är själslig