Qruu - 45/100 Vad väntar du på, ännu ett nästa tågPå att det äntligen går så jag äntligen fårEtt åk dit jag vill, från en tår på min kindTill att låtarna spinner i natten till dansenTill adrenalinet, skrattet och skriketDen fuckade halsen, jag tackar för alltinggår utför en drinkNu har huvudet mitt lite svårt att va stillIngenting fokuseras, men vet att jag leverRimmen forceras, allt absorberasJag pratar en stund med min bordskamratOch börjar tro att jag skall åka hem igen, tackar för migDet var trevligt att rappa sin grejKanske skaffa sig en, ny kontakt eller tvåKänner hur takterna slår i min pulsJust då jag går runt på gatan med fristil i skallenSkriver i sanden, tänker väl aldrigLämna nåt andligt, en lovande blandningförnuft och känsla i en gunging stämningPå nåt flummigt ställe, ya det tänder mitt hoppDå är läget väl softSå nu sätter jag av, jag var dålig dåMen är bättre idag så nu vänder vi bladDet bästa jag har är mina älskade barnSå bara… och endast just för att varaMig själv just den som älskar just dem allra mest ska jag skapaNåt vidare, finare, något att visa demBeskrivande och fint även i tider av lidandeMitt liv med dem, ja det skapar en djuphetKanske att du vet, jag visste inte innanJag fick barn med den kvinnan jag kallar min fruSjukt hur allting är nu, vi är ännu tillsammansKämpar och vandrar, flämtar och klamrar oss fast vid de chanser som fåsHar det svårt, med cancer och så…Jag tänker, ja jag tänker väl för mycket nuBli sliten i stycken nu det känns som Det går ner härJag tänker, men jag tänker ju i sömnenAllt är lögner här i feberdrömmenAllt längre ner, ner…Jag tänker, ja jag tänker, vaknar uppVill ta det lugnt, är det för sent, är det för sent, är det för sent nu…Nästa dag, då är det nästan samma sakMen inget tåg som går så jag stannar kvarVid vad jag har jag får vara förnöjsam Det är ju ändå inte som att börja från börjanFör långt har jag gått och långt är jag kommenÄven om jag kanske blir knockad av ångestLedsamt att söka jobb som inte finnsIngenting på min sökning, blir bitter visstMen försöker, blöder mentaltMotgångar på alla möjliga planAlltid söker jag svar i det öde jag harTrött på att va trött nuAtt alltid måsta stå stilla om jag inte går mot rött ljusVisst jag kan softa i skiten iblandBada i problem, jag kan fly med musiken från alltPoesin sätter min tid i brandMitt bland allt finner jag… ingenting nyttGer aldrig någonsin upp, men är bitter och tyngdJag tänker, ja jag tänker väl för mycket nuBlir sliten i stycken nu, men svarar på tal:Jag har inget val.