Qruu - 87/100 Minns hur jag förut bara skrev mig till transNu ska jag plocka upp tråden, var blev jag nånstans...Det har hänt ganska mycket... för personligtAtt jag lyckas förklara det abstrakt är föga troligtSå jag lämnar det där...Men kan väl säga att jag känner så här...Grå som november, super hårt som studenterNeonljuset blänkerJag slår ljusröret i skärvor – och får dem i fejset.Stöter ständigt på någon gråtande ängelMånga lovande människor som fått gåvan och tecknetMen går där i träsket.Stålet, cementen, de få elementenEn bestående hårdhet, kallt jävla månskenSyster så söndrig, din broder är nereMan vet att det är fel, men blir förlorad i speletNovember och mörkerRegnet på fönstretSå stänger man dörren - Aldrig lämna den öppen!... hämmande mönsterLängtan och drömmen lämnas åt lögnerJag väntar och glömmerDecember och kölden, med skälvande fötterGår vi sönder till följder av den falskaste sömnenFör det är lite så att för mycket är ett minne blottSkulle bara säga: just nu är mitt sinne grått.
November och mörkerRegnet på fönstretSå stänger man dörren - Aldrig lämna den öppen!... hämmande mönsterLängtan och drömmen lämnas åt lögnerJag väntar och glömmerDecember och kölden, med skälvande fötterGår vi sönder till följder av den falskaste sömnenFör det är lite så att för mycket är ett minne blott