Hanut - för, dig, mig - ingen alls Jag anser mig själv odödlig tills motsatsen är bevisadvarit nära att nudda botten, men skiten är tillrättavisadjag blickar framåt, låter vinden kontrollera mina vingarför i livets tuffa spel är det vinna eller försvinnaoch nuförtiden kan jag räkna lycka på mina tio fingrar!ärlighet varar längst..så jag står hästlängder ifrån dig,bara för att ta tillbaka det du tagit ifrån mig..Trots att livet är abstrakt känner jag igen mig,för varje dag, söker jag efter en förändringdet är antingen du och jag- vi, eller ingen alls,jag skriker trots en sprucken hals genom livets valsför varför ska just jag dra det kortaste strået,...du måste förstå mig,för bara för vi inte bottnade, måste du inte slå mig..men jag står på mig, trots att du stått på mig,jag har faktiskt aldrig riktigt förstått mig på dig..Hur mycket detta än sårat mig, väcks inga rätta ord,så det tog 2 år för berättaren att göra så just jag förstod..För vem kastade egentligen in handduken,när det var mig dem hittade fastspänd med band och ihjälskjuten..