En individ är en droppe i havet Skriver ord för att således förmedla känslormen undrar ofta om skrift kan visa det jag kännervissa säger att mina texter är för abstraktakanske är de för trångsynta för att fattai en otydlig värld kan man knappt säga något konkretför varje sekund jag existerar blir frågorna flervardagen består var dag av en idelig rastlöshetmörkret vidgar sig i takt med att allt går felinom hundra år stundar döden som varar oändligt längeoch jag likt du vill inte bara vara en i mängdenhar ett deltidsjobb och diffusa framtidsplanerlever i princip på tron om att allt blir bra senatt spendera hela lönen går jävligt snabbtdet svåra är att bli kvitt högen med räkningarmen problemen är fler än bara pengabristmin personlighet är skit; lat och saknar empatidistraherad och har en inre kamp mot tvångstankarfrustrerad som när kön man står i jämt är långsammastbegrundar mig själv men blundar för felen jag settvill verkligen inte ta del av vissa delar av migsaknar ett mellanting, det är allt eller ingetkan inte förtränga den vrede som fastnat i sinnetalla jävla tankar och minnen håller mig vakenalltid disträ, jag är en vandrande zombie på dagen..