DIstansförhållanden...

värre för mig. jag försöker med nån som bor i fuckin london

bodde 40 mil från pojkvännen i typ 2 år, sen flyttade jag. blir jävligt jobbigt, o mkt dyrt. så skippade man skolan på fredagar så man kunde åka på torsdagen så det skulle bli billigare, då fick man dåliga betyg osv.
pallade inte tillslut, så ja flyttade hem till honom.

Jag bor 35 mil från (min?) kille, jag vet inte om vi är ihop elle rinte, vi har inte diskuterat det liksom. men men!

jag måste säga som Princess:S, det är dyrt som fan, jobbigt atta ldrig kunan träffas, och så måste man skita i fredagar för att åka billigare! (lågtrafik på mån-tors).. men va sk aman göra ? jag är så jävla kär.. vet inte va jag ska ta mig till!

Men är det påfrestande att inte träffa varandra mer än kanske 2-4gånger/månad (eller hur ofta ni nu träffas)?

Har haft ett distansförhållande (jag skåne - hon småland), det varade i hela 8 mån. Och som många har sagt så är det sjukt trevligt när man är med varandra.

Men tiden du inte är med hon är det mycket telefon-webcam chat, ja vad som behagar dig. Skolk, biljetterna är dyra, så där är en hel del man skall tänka på, men, har kärleken några gränser?

Men tänk verkligen igenom detta, dem gångerna ni bråkar/tjaffsar är det fruktansvärt jobbigt att bli sams per telefon, fan hemskt, kan inte trösta varandra, ja listan kan bli lång.


gud så säker du låter "Kanske hookar en tjej som bor 40 jävla mil ifrån mig. Vi ska träffas under lovet, och jag har tänkt lite kring ett förhållande", hur vet du att hon känner samma sak?

Jag vet inte det, faktiskt, vet att jag lät säker där, men jag är allt annat än säker. Jag menade bara att tanken har slagit mig:
"hmm, tänk om...vi tycker om varandra så mkt att vi väljer att gå in i ett förhållande?" Så har jag bollat lite med tanken om hur det skulle vara och så.

Och ja, jag ska vara eftertänksam, ingen idé att gå in i ett förhållande då man vet att det finns stor risk att det tar slut snabbt, pga avståndet.

Men tycker ändå att känner du verkligen att du vill så gör det fan asså, jag lärde mig en massa och jag hade en underbar tid, men som sagt.. det finns ju hål i alla förhållande

Mitt ex bodde i malmö o jag i landskrona,iofs inte så långt,men man kunde ju inte träffas när man ville ändå,det är 4-5 mil till landskrona från malmö.
vi träffades på helgerna o det funkade bra,men sen flytta vi ihop efter ett år.

en kompis har sin pojkvän i ja jag vet inte långt upp i norrland och hon bor i helsingborg,dom har varit tillsammans i tre år.

värre för mig, min tjej flyttade till kina.. roligt värre... :/

Men fan va hårt =/ Men har jag rätt när jag säger att man lär sig en hel del saker under sådana förhållanden?

aj aj aj.. jag hade ett distansförhållande när jag var yngre,
visst det funkade och så. sen tog det slut och jag har bestämt
mig att aldrig ge mig in i sånt någonsin mer.

det är så jobbigt att inte kunna träffa sin pojkvän/flickvän
när man vill om dom bor för långt borta.

en omöjlighet för oss att kunna ses.. men visst, hon flyttar hem om ett par månader igen, kul jul..

man vad lär mig sig egentligen? att det är jobbigare att bara sitta hemma och sakna än att ses? :)

Syftet med att vara "Tillsammans" bygger, så vitt jag har förstått det, på att vara just tillsammans...

Det där med långdistansfärhållanden håller ett tag, men inte i längden...

Hade en tjej i England tidigare...

det är det som är mest störande.. att inte kunna få pussa på honom när man vill, och man längtar ihjäl sig så att det gör ont i hjärtat typ (!!) när det går så lång tid emellan.. men vafan sk aman göra :(

8 mil eller nåt sånt..

nyligen träffats, umgåtts på helgerna hittills, sen blir det på lovet också...

rätt skönt att kunna koncentrera sig på enbart skola på vardagarna och jag bor på internat så mina polare som jag umgås med nu bor här på skolan,
så polare på vardagar och skola, sen tjej på helgerna :D

Göteborg - Norrköping...funkade jättebra...man saknade varandra sååå mycket. När man träffades va det helt underbart, man blev aldrig trött på varann.

jag o min pojkvän bor 40 mil från varandra, det är jobbigt, men man får mkt privatliv och tröttar inte ut varandra och hinner sakna varann... fast jag tror jag ska tvinga honom att flytta hit :)

Jag hade ett distansförhållande på 40 mil i runt tio månader. Efter allt det vi gick igenom, alla tårar, all ångest osv så känner jag att distansförhållanden fungerar bara (för mig) som en tillfällig lösning. Man behöver något att se fram emot. Om man vet att man ska bo tillsammans/i samma stad om 1 år så blir det så mycket lättare att uthärda. Men givetvis finns det även fördelar med distansförhållanden. Tiden man spenderar med varandra blir riktig kvalitetstid och man får tid över för skola, vänner, träning och vad man nu vill ha tid med!

Jag skulle nog göra allt för att undvika ett distansförhållande om det inte var som lia sa, att man hade nåt att se fram emot, att man visste att distansen skulle ta slut en vacker dag.

jag hade en tjej i schweiz, det var ingen dröm direkt

fan va RÖÖÖV att inte kunna träffas oftare.. jag ska till han imorn! tar 5-6h med tåg :/

Det som är så jääävla jobbigt är bussresan....fyfaaaan säger jag bara! Tog fyra och en halv timma med bussen...usch!

Plus att jag har åksjuka...gör ju inte saken bättre

eller iofs, avståndet mellan venus och mars är ju nästan så långt att man funderar på att lägga ner helt

Är ihop med min flicka än och planerar att fortsätta vara ihop livet ut.

Vi har ca 52 mil mellan varandra, hon bor i skåne och jag i mälardalen.
Vi har vart ihop 1 år snart och förlovade sen i Juni. Ska så småningom flytta ihop men när var och hur vet vi inte än.

Och det är ju inte en dans på rosor, det är jobbigt som fan för båda parter. Men så finns internet och telefoner som tur är.

Men man blir lite extra förälskad varje gång man ser henne när man kliver av tåget och ser henne =)

5,5 timmar med tåg gör mig inget så länge jag får hålla om henne *hehe*

jag är i distansförhållande nu, 6 månader/counting och hoppas på mkt mer. hon skåne, jag uppsala/sthlm. Har funkat bra pga att båda pluggat/varit arbetslös, så man har haft tid att typ ses en vecka när det väl gäller. men jobbigt på många sätt oxå, jobbigt att inte kunna ses när man som mest vill det, svårt att riktigt kommunicera på telefon, blir gärnal ite ytligt. bråkaspekten på avstånd är som sagt hemsk, men det har funkat bra för det mesta.
nu har jag dock fått jobb så då blir det svårare med att ses, men vi hoppas på det bästa o har tillförsikt.

Man borde ha rätt att reklamera distansavtal om trohet i två veckor efter man ingått det. Som i vid konsumentköp på distans.

Typ: "Jag lovar att inte bazza nån annan Lisa, jag älskar dig"
*Hanna dyker upp inom två veckor och Lisa känns mer än avlägsen*
"Jag lovade ju distans"
Lisa: "Okej då, distans är ju trots allt distans"

Om man är otrogen efter två veckor är man ju bara elak, då har man inte kvar dist.avt.desp.sex.drift-argumentet och borde således bestraffas av dist.-partnern.

frost: well är ni starka och har starka känslor. will work.. maybe. men tar på krafterna och tär på förhållandet.
It's not a win win situation...
räkna med många ensamma nätter och förhoppningsvis diggar ni tha phone och sms. ananrs.. omöjligt... lycka till!

har själv haft långdistans. Örebro-stockholm. sumemring. NU är det slut, hade troligen ej tagit slut om det ej var för det. och distansen var jobbig. inget jag gör om... då kör jag risky playing och flyttar hellre direkt til lden staden. but that's just me.

ush i remember the days.. han sthlm jag malmö.. vi träffades varannan ibland varje helg jobbigt som fan men fan va man uppskatta den tiden man hade ihop, som sagt sen palla han inte mer o flyttade ner till mig...

frost

jag och killen hade distans förut. det var 50 mil ifrån varandra! har man känslorna för varandra och litar på varandra så pass mycket och har ekonomin så funkar det! men det hänger på båda att det ska funka.

jo jobbigt med distans men värt det :)


gaaaaaah ska träffa min bästa imorn! :D

d-beck.

ja självklart är det värt det. :)

ja, det är värt det. som fan! : )
imorgon kommer den bästa ja, så underbart!

*springer och sover så det är nästa dag snaaart*.

*emelie*

ha en trevlig helg med din bästa.

usch, det suger eftersom man maste vara otrogen for att fa sex.
min kille flyttar hem till boston om 3 veckor. jag kommer vara sa ensam i cali cali... not, men det suger sa javla hart.

Erkan P20


hehe förstår vad du menar, men litar man på sin flicka/pojke ska det inte behövas några avtal.

La_Latina

Usch vad jobbigt =/

Nattviol F19

Det är just det, det är ganska ovisst om hur vi förhåller oss till varandra, vi pratar som om vi vore ett par, men ska man se det ur ett verklighetsbaserat perspektiv så är det ju inte hela sanningen. Så därför vet jag inte hur känslorna kommer påverkas OM vi skulle ge oss in i ett sånt förhållande. Jag kan ju säga det att jag har aldrig blivit så berörd av en människa i hela mitt liv.


Men fan, hur ofta träffades ni då? Försökte ni träffas varje helg eller varannan eller ja, hur?!
Sen stämmer det väl att det slår lite extra gnistor varje gång man träffas? eller? (:

Frost:


jag bodde i Stockholm. Och han hade precis flyttat ner till Uppsala med sin fosterfamilj. Och jag skulle in till Uppsala och träffa en nätpolare och hans flickvän för första gången, efter ha snackat 6år. Och då hade han den här killkompisen med sig(alltså min pojkvän) och det var kärlek vid första ögonkastet. Men det dröjde en månad innan vi vart tillsammans. sen så ville hans fosterfamilj flytta tillbaka till Ånge. :(
så då fick vi ses en gång i månaden över en helg. jätte kämpigt, men vi hann sakna varandra och man såg alltid fram emot det gångerna man kunde träffas.
Och idag har vi vart tillsammans 3år och bor tillsammans sen ett och ett halvt år.
Ja det gör det verkligen.

Stockholm-Lund, pendlade 1år. Nu bor vi ihop :)

Nattviol F19

Oj, vad säger man, grattis =DD Starkt som fan från båda två (:

Liza F23

Hur ofta pendlade du/han/ni?

Frost:


Tackar. så har man känslorna, vet man att man klarar av att ses så sällan så ska man kämpa för det. en tjejkompis till mig har pojkvännen i tyskland och ses kanske var 4:e månad. men dom har vart tillsammans över 1år idag. och hon ska snart dig(dom pratar endast på msn och över sms. men det funkar för dom också.! så det går!

Tja... Min flickvän och jag bodde 100 meter ifrån varandra i våras, fast vi bodde mer eller mindre ihop. I somras bodde vi typ 60 mil ifrån varandra, men vi bodde mer eller mindre hos varandra hela sommaren och träffades mycket. Nu bor hon i Tanzania och vi kommer kanske inte att träffas förrän i slutet av januari, om jag inte reser ner och hälsar på i december. Det är jobbigt som fan.

Å andra sidan ska vi flytta ihop i januari om allt går vägen :)

Hur som helst.. min slutsats är väl att det måste gå, om man älskar varandra. Du har ju åtminstone möjlighet att ringa och ni kan träffas ganska ofta. Ring varje dag!


//NickeMannen

jag hade flickvän i gbg i 6 månader.. det gick skitbra, fast blir jäävligt jobbigt ibland som synd e när man inte kan träffa henne när man vill o så.. :/

NickeMannen
Coolt! Good luck man! im votin for ya

Nattviol F19
That's great (:

NickeMannen P20
Men usch, hur ofta pratar ni med varandra då? Måste vara jättejobbigt eftersom att det blir så dyrt att ringa utomlands också =/
Man får önska er lycka till (:

Jag och min flickvän hade varit tillsammans i ett år när jag flyttade till Spanien. Bodde där i 9 månader, hon var och hälsade på 2 gånger och jag åkte hem 2 gånger. När jag kom hem så var vårat förhållande bättre än någonsin, det var en sjukt stark connection. Nu har vi varit tillsammans i drygt 2 år, och flyttar ihop om knappt 2 veckor.

Alltså, den grejen var det svåraste jag varit med om, men det funkade skitbra (även om man var riktigt frustrerad ibland). Båda var lojala och ärliga mot varandra.

Klart att det går, frågan är bara om man orkar.

vad deppigt att ett av dom större problemen när man pratar om sånt här verkar vara att partnern(eller en själv) ska va otrogen. har folk så sjukt svårt att hålla fingrarna i styr alltså? läskigt..

utter P19

tydligen så har folk svårt för att hålla fingrarna i styr...sorgligt.

LinneaHYLK F19
Grattar er också, inspirerande att få höra så många som har hållt ihop så länge, visar ju bara hur starka känslor man har för personen och att det är dem som helt rättvist får smaka på segerns sätma.

Tackar, behöver lite stöd.

Om 13 dagar. Sjukt nervös nu.

Jag tycker att distansförhållande kan göra förhållandet starkare då när man väl träffas så blir det kvalitetstid och inte den vanliga slentrianen.

Sen finns det ju alltid gränser. Man behöver ju kunna ringa varandra ofta ochs sådär annars är det svårt...