DIstansförhållanden...

Jag kom precis hem från min kärlek. Det är hemsk att bo så långt ifrån varann men vi har hållit ihop ett tag trots detta. Det löser sig ju alltid, är man tillräckligt kära håller det och så flyttar man ihop när det funkar eller ngt

Ni som säger att det inte funkar, jag ska motbevisa er ;).

Vi har suttit och snackat lite, och om vi lyckas hålla ihop fram till sommaren så kommer vi att flytta ihop då båda funderar starkt på att studera vidare i göteborg. :)

cause_effect F19
Att ens partner bor i ett annat land måste ju vara hur jävla jobbigt som helst =S

frost:

Lycka till, jag hoppas på er :)


//NickeMannen

frost, wow, det va inte dåligt! va kul :)

hur går det? :)

frost P18

mycket kan hända på de sju månaderna till sommarlovet, men lycka till :)

NickeMannen P20
tack tack :)

bojjan P19
Det går frammåt, vi ska träffas snart igen och det ser ljust ut.

_Mackan_breaker_ P18
i) mycket kan hända på de sju månaderna till sommarlovet, men lycka till :).
Jo det är sant, men jag tror inte att vi tjänar något på att sitta och tänka på vad som kan hända under dessa månader, det skulle knäcka oss båda två, eller?

ere bara jag som slår alla med 100mils avstånd? ska jag ge mig in i detta ? är det för hjärtskärande?

hur långt har du då?

eller du kanske menade att du har 100 mil? =S

100mil ja

hahaha. : )

Men jag tycker du ska satsa faktiskt, 100mil är långt, men inte omöjligt. Jag & d-beck har vart tillsammans i 9 månader och det funkar fint. vi har iofs "bara" 42 mil mellan oss, men som sagt det är inte omöjligt. : )

lycka till.

var 100 mil ifrån är de hon/han bor?
ni får väl flytta till varandra eller nåt när ni blivit lite äldre å slutat skola å sånt om ni nu går skola vilket ja antar eftersom du e 17

min pojkävns och mitt förhållande stärktes något så otroligt när han flyttade till en annan stad från mig. han bodde där inte länge innan han flyttade tillbaka hit igen, men det behövdes. jag tror att distansförhållanden fungerar i vissa fall bättre än att bo i samma stad.
fördelarna är ju att varje gång man ses är det så mkt mer spec än när man ses varje dag. man hinner sakna, och man känner sån lättnad att bara få en kram där på tågstationen när man inte setts på länge.
visst var det jobbigt att inte ha han nära som man var van vid, och man blev ju ledsen när man var tvungen att åka hem, men vi lärde att uppskatta varandra mer, och känslor som inte fanns innan dess kom fram.

uuh känsligt.

jag är mästare på att skaffa mig distansförhållanden. vet inte alls varför jag ALLTID lyckas kära ner mig i män som bor utanför gbg.
fast oftast blir det inte distans så länge eftersom jag alltid får för mig att flytta det första jag gör.

bor i gbg. har haft pojkvänner i simrishamn, linköping, philadelphia, stockholm, trollhättan, lilla edet, älvängen etc etc!

från det jag har fått erfara är att man INTE skall flytta ihop det första man gör. blir mer speciellt när man får sakna varandra mycket. blir mer tajt! att vara kär har ju efterallt 99% med fantasier och åtrå att göra.

releze P27

hmm du är 27år.. hur gammal är din flickvän?.

hon är inte äldre än 20 va? ..
vem skulle annars flytta med sin mamma till london?, om hon har en pojkvän här. som hon förmodligen vill sattsa på?.

*..emelie..*

tack det där behövde höras =)

jag har just nu typ en miljard mil mellan mej o min pojkvan .. jag ar i california o han i italien .. SOM TUR ar e detta bara udner 3 manader, men ja kan redan saga att det SUGER sa sjukt mkt .. vi har varit tillsammans i 7 manader.. jag e van vid att sova med honom varje natt .. sa nej, inget att rekommendera, jag raknar dagarna tills jag traffar honom igen, och da har det inte ens gatt lang tid ..
jag e sugen pa att flytta till  london eller spanien, men vet inte hur det ska fungera med honom da ..
vilket suger, eftersom jag inte vill att mina planer ska ga i stop pga av en pojkvan .. det e inte sa smart att ha pojkvan precis nar du tagit studenten, da man vill gora massa sjuka saker....
klart att edt e bra, o jag alskar honom verkligen, men det satter faktist kappar i hjulet for en del grejer, trakigt nog,.,.

Sen är det rätt stor skillnad att BÖRJA med distansförhållande och helt plötsligt gå från träffas-varje-dag-förhållande TILL distansförhållande.

Jag själv bor i Gävle och hon i Linköping, hållt 6 månader i Dec. Inte så långt, 3-4 timmar i tåg, kan ju fortfarande åka dit och överraska henne om jag känner för det :). Jobbigt att sakna
henne dock. Sen är det jobbigt att tjaffsa över telefon också.

Men jag tycker definitivt att det är värt det. Så härligt att
träffa henne. Funderar på att flytta ner inom ett år eller mer
får se.

Jag tycker fortfarande det är värt som fan! Nu har jag dock flyttat upp till min pojkvän, nu har vi vart tillsammans 13 månader, 11 var distans.
Men det är klart värt det! : )

Teknikens under gör det ju relativt lugnt liksom.

Funkar inte. Inte för mig iaf, tyvärr.
Fast sen är jag dålig på förhållanden överhuvudtaget.

I längden, så är de i längden bra i längden att längta i längden och uthärda längden för det blir bra för alla i längden i längden.

Jag har bott ihop med min tjej i 2 och ett halvt år och nu har hon flyttat till Uppsala.
Jävligt jobbigt i början men nu känns det bättre, jag åker till henne varje helg och då har vi det hur mysigt som helst!
Det är inte 40 mil direkt men ändå till uppsala från sthlm kanske det är 7-8 mil.

Hur kan man kalla det distansförhållande när det är olika delar av sthlm? Det är ju fortfarande samma stad.

*..emelite..*> menar du mig? uppsala ligger inte ens i samma län som sthlm

Oredan
Nej nej, menade inte dej. Vet att uppsala inte ligger i samma län. : )
menade fiddelisa eller vad hon/han heter. : )

ok :)

Jag och min pojkvän har distansförhållande. Han eskilstuna och jag Stockholm. På lördag har vi varit ihop 1 år. Vi åker till varandra så ofta vi kan, de längsta vi varit ifrån varandra är 3 veckor.

Det roliga är, i början predikade jag nästan att ifall någon skulle flytta var det honom, aldrig i livet att jag sätter mig i någon småstad. usch och fy! Men nu är det relativt bestämt att nästa höst flyttar jag till Eskilstuna och ska börja i skola där och hujedamig. Love makes you do crazy stuff.

Jag bor 42 mil från min pojkvän och det funkar galant! :) Vi pratar ju ofta på msn. Nu ska snart båda skaffa comviq kompis så vi kan ringa till varandra och så. Distansförhållande är ju bra på det sättet att man inte kan träffas hela tiden och faktiskt längtar efter varandra när man inte träffas. Allt blir ju så mycket mysigare och man tar vara på tiden sen när man väl träffas :)

Det är ju bättre än att inte ha något förhållande alls ;)

Min tjej bor i Västerås, och vi har varit tillsammans sen jag flyttade för att plugga. Har hållit i 1½ år nu. Är nog väldigt olika från person till person.

Ibland blir jag tokig dock, suger att inte kunna dra över till sin partner när allt bara känns skit. Bara att väga det positiva mot det negativa och se vad som väger tyngst. Som jag ser på det nu får det vara såhär tills jag pluggat klart, då kan jag flytta dit hon bor.

Jag skrev i sommras i denna tråden om att träffa en tjej som bor 100mil härifrån! Vi träffades och vi blev förälskade! nu har vi snart varit ilag i 4månader och allt går jätte bra! Har inte varit lyckligare!

Sedan är det ju alltid lika svårt att ta farväl! och man träffas bara 1gång i månaden! Men det funkar! vi pratar i telefon varje dag! och träffas på lov och som sagt 1helg i månaden! =)
 
så visst fan funkar det med distans förhållande sålänge man är kär ! jag bor i karlstad hon i skellefteå ! det är långt men det går! så skit i vad alla andra säger om distansförhållande , att det bara är skit med allt och att det aldrig funkar! DET FUNKAR GÖR BRA!!