Panikångest

Länk till http://sv.wikipedia.org/wiki/Panik%C3%A5ngest antar att du redan har läst mer om det men det passar väl hyfsat bra. Varför har du suttit inne i flera månader?
Låter ju knappast som cancer i alla fall men skulle ju kunna vara något hjärtfel eller hjärtsjukdom om du nu får hjärtklappning väldigt ofta och är "likblek". Har du varit sjuk innan?

Jag hade nån grej i vintras efter att jag hade blivit frisk från en förkylning där jag fick hjärtklappning hela tiden och gick till doktorn fast han var mest intresserad av att få mig att börja plugga till läkare så det slutade med att jag fick hostmedicin (hade inte hosta) och ingen diagnos fast det gick över av sig själv efter ett tag. Men jag var tvungen att sätta mig varje gång jag hade gått upp för en trappa osv. hjärtat kändes helt utarbetat.

100% ärlig jag kan inte ett skit om sjukdomar eller panik ångest attacker förutom att, Det som sker Psykiskt brukar urarta sig på kroppen tex. Om du mår dåligt i skallen mår inte din kropp bra. Hade en kompis nere i kalmar som mådde dåligt och hade ont i hela kroppen hela tiden. Inga piller funka eller dylikt, Läkarna visste inte vad det var men sen skaffa han sig en brud och vart glad & det försvann med tiden.

okey! Tackar för svaren :) Men för mig började det just när jag skaffat flickvän. :(

Touché!

Tror också på vanlig panikångest.

Jag fick det relativt ofta när jag var sönderstressad i skolan. Allt kunde vara som vanligt, sen helt plötsligt fick jag svårt att andas, kramp i bröstet, hjärtklappning osv, och resultatet blev yrsel och illamående bla. Det är riktigt, rikigt läskigt och man tror helt seriöst att man skall dö!

Tänk över vardagssituationerna, när du får det, och ta dte därifrån. Det är en helt psykisk åkomma som yttrar sig fysiskt.

Jag fick Panikångest första gången då jag drog i mig för mycket amfetamin trodde mitt hjärta skulle stanna och grejer, hamnade på sjukhus över natten.

Efter det var det lugnt tills jag valde att också sluta med rökat helt och då fick jag under en period panikångest 2-4 gånger i veckan.

Panikångest kan behandlas via terapi men för mig försvann den automatiskt då jag tror att den var starkt kopplad till mitt drogmissbruk, efter typ 1 månad började jag lära mig att kontrollera anfallen såpass att dem gick över snabbare och ibland när jag kände att dem skulle komma så bytte jag helt fokus till något annat och då kom det aldrig.

Panikångest är sjukt intensivt, har haft en attack och jag trodde att det var typ en hjärtinfarkt. Hursomhelst bör du gå till läkaren, sen gå till en terapeut och snacka och antagligen börja med antidepp. Låsa in dig och hela tiden oroa dig är inte alls bra, du måste ut och se att du faktiskt klarar av att göra saker om du vill att det ska gå över. Där kan ju ovanstående saker vara en hjälp på vägen...

definitivt panikångest.
du ska få tag på en terapeut, och den allra bästa terapin mot sådant, är kbt (kognitiv beteende terapi).
det + antidepp fungerade skitbra på mig, 6 månader senare mådde jag hur bra som helst.

det låter definitivt som panik ångest. att kräkas är knappast ovanligt heller. Problemet när man fått en attack är att man får ångest inför ångesten = ond cirkel. PMa om du vill veta mera.. //10 års erfarenhet

Exakt. Jag har som sagt var bara haft en attack, men mådde sjukt ruttet flera månader efteråt och hade problem att göra saker. Viktigt att du bryter det på en gång.

Tackar för svaren, lite lugnande att veta att man inte är ensam om det iallafall. Ska som sagt till doktorn och kolla vad han säger den 2a :)

Yup, men chilla så länge. Det är som sagt var en psykisk grej, och endast obehagligt men helt ofarligt. Får komma ihåg det.

Om ni inte har någon bra terapeut knuten till er läkarmottagning så tycker jag ändå att du ska fixa det, om dina föräldrar kan chippa in med pengar eller något. Vet du varför det har blivit så här? Det är jävligt skönt att få hjälp att komma fram till det tillsammans med någon och även om man vet är det skönt att prata igenom allt och få hjälp med att komma fram till hur man ska undvika att hamna där igen...

Jag vet inte hur det blev så här. Kanske att jag hade tecknat 2 abonnemang sen hoppade jag av skolan och fick massa återbetalnings brev på 7000kr+ så räkningar vällde in utan att kunna batala så de gjorde det väll stressigt + att jag skaffade flickvän som jag behövde tänka på med samtidigt som jag skulle försöka fixa jobb och hålla på med musik så till slut kollapsade väll hjärnan eller någonting.

suxs

Nelione P18

Panikångest? nej det tror jag inte men jag tror dock att det kan vara någon form av vanlig ångest, en panikångest attack är mycket värre än det du beskriver, Vanlig ångest "attack" kan ju kommer milt när man vaknar etc, det låter mer som att det är det du har, uhm kolla med en psykolog om det är så illa att du känner obehag när du ska gå ut etc.

Nelione

om du mår dåligt över det eller är rädd så tycker jag att du ska ta kontakt med öppenpsyk (du kan fråga på din vårdcentral så hänvisar de dig rätt).

Jag funderade lite i samma banor som Fatcaesar... Sen vet jag ju inte exakt vad Nelione råkade ut för där när han fick yrsel och skit, men panikångest är som sagt var jääävligt intensivt.

har ångest till och från när jag är hemma men när jag tex sitter på bussen så kan det ibland kännas som det blir 40grader varmt och jag får hoppa av snabbt och gå hem sen blir jag skit torr i käfften och försöker få fram saliv bara för att kunna andas typ.. men sen går det över typ när jag är hemma. de är skumt.

byt diet. mortionera mera. gå och lögg dig tidigare och jo ja gå och få hjärtat under sökt!

Nelione P18

Det är ångest symptom, som jag sa så kolla med psykolog, Och gärna läkare för att vara säker att det inte är något annat.

okej jag ska det som tur är. Ska till läkaren den 2a september. Fick säga till mamma och flickvän innan så dom inte bokade in någonting för själv känner jag att jag aldrig kommer att kunna ta mig dit.. detta är sjukt aldrig haft såna begränsningar tidigare :'(

Fatceasar

vilken del av "Här kan jag inte sitta och dö" tycker du är ointinsiv? jag tänkte också att det lät mer som "vanlig" ångest (vad fasen det nu är) men iom att han trodde att han höll på att dö så gissar jag på panikångest.

...men det är nog inte världens bästa grej att sitta och leka hobbypsykolog över nätet. bra att han kollar upp det hos folk som är mer kompetenta att avgöra sånt här än the average whoait. (jag har whoa, alltså är jag en whoait, så du inte tror att jag sitter och muckar gräl eller något)

Säger också att det låter som vanlig ångest, inte panikångest. Har själv panikångest och har haft det sen jag var 16 år. Det är som sagt en välidigt häftig attack med hjärtklappning, hyperventliering, kallsvettning, det ringer i öronen/hörseln försvinner, tungan svullnar, kräkningar, domningskänslor i armarna och benen och total overklighetskänsla.

Som sagt så säger du ju vad din ångest beror på, skulder, för mycket press över huvudtaget. Det du kan göra är att dela med dig av dina problem. Sen är det självklart bra att gå till läkaren och kolla värden och sånt också.

Kolla upp dig och läkare och be om nummer till kurator till att börja med. Väntetiden till psykolog/psykoterpaut är jättelång. Jag betalade 8000kr för min kognitiva terapi som väl hjälpte en viss del tillsammans med tillfällig medicinering. Men det som hjälpte mest var att jag var helt ärlig mot min familj och berättade om min kassa ekonomiska situation osv. Så slapp jag 1. att ljuga 2. bära mina problem själv.

junkgirl, men under panikångest behöver man inte tro att man ska dö. Jag har aldrig trott att jag ska dö.. eller jo tidigare i somras när jag fick en panikångest attack i sömnen, antagligen för att jag tagit lugnande och inte vaknade upp av kroppens vanliga varningssignaler.


Alltså man kan ju känna dödsångest ändå.. men panikångesten är ju mer intenstiv och mer "jag dör, jag dör, jag dör" om något..

samtidigt låter det på bussen som början på panikångest, anledningen att attacken försvinner är att du ger vika för den. Kroppen lugnar sig när du redan bestämt dig för att gå hem. Då vinner den.
Jag har aldrig låtit panikångesten vinna. Hur dåligt jag än mått. T.ex var jag inlåst 2 timmar på en toalett på arlanda för att jag skulle till NY. Försökte gå ut från den men kunde inte. Hade dödat mig själv om jag missat min drömresa pga den skiten.

Det gäller att lösa sina privata problem och sen försöka handskas med panikångesten. Jag får knappt några attacker alls numera. Dock är det svårt att bli av med den, aldrig hört någon som lyckas. Min terapeut sa att när man väl öppnat kanalen till de känslorna så kan man inte stänga den igen.

hjärtklappning, hyperventliering, kallsvettning, det ringer i öronen/hörseln försvinner, tungan svullnar, kräkningar, domningskänslor i armarna och benen och total overklighetskänsla.

Jag har hafft alla dom vid olika tillfällen sen det började. offtast har det varigt många av dom på samma gång.. =/

Tackar för dina råd och så, ska tänka på det där med "Jag har aldrig låtit panikångesten vinna":) men läkaren lär ju klargöra om de är fysiskt eller psykiskt men innan min mor gav mig en bok om panikångest, ångest, depritioner mm så var jag inställd på att dö tills jag såg att de va samma syntom och tanke sätt som jag hade som gjorde mig lungnare sen har det bara varigt vanligt ångest tills jag möter någonting som inte känns bra och då blire 100g värre..

Bontyboo
panikattacker är som du säger "jag kommer dö" - känsla. Men att din terapeut säger att "när man väl öppnat kanalen för sådana känslor så kan man inte stänga den igen" låter som ren bullshit. Jag har mina attacker, då och då, mest när jag skall sova och ligger i viloläge (tror ärligt att det är storke och hjärtattack varje gång) men tänker aldrig låta mig själv tänka att det alltid kommer att vara så för mig. Min kompis är ett exempel på någon som faktiskt ej har några sådana attacker längre. (hon hade dem under måga år) Jag tror det viktiga är att komma på orsaken till varför man får det. (jag var under extrem psykisk stress i två år) Men är ej det längre, och attackerna kommer ej lika ofta längre. - så tro ej att det är för evigt ... det är bara du som har kontrollen över din kropp, tillåt dig att må dåligt men tro ej heller att du alltid skall må så!

Fatceasar

Jadu, tro vad du vill. Jag tror att det mycket väl kan vara panikattacker! För symtomen yttrar sig på olika vis för olika personer. Men det är upp till en läkare att avgöra. (finns tyvärr många kvacksalvare, men hoppas han får någon bra)

La_Latina, jag tror honom. Jag vet orsaken, jag vet varför jag får dem etc. men jag kan inte bli av med det. Jag mår helt bra för övrigt nu och har ett bra liv. Men de kan komma ändå om jag t.ex sovit dåligt och befinner mig i en situation där jag inte har 100% kontroll. Som på ett tåg, en buss, ett flygplan, hos frisören.. någonstans jag MÅSTE vara.
Jag brukar tänka att om jag klarar en minut till så får jag vända hemmåt och sen stretchar jag det hela tiden. Ibland kommer attackerna ändå.
Visst, om det inte har legat så djupt rotat i en går det säkert att få bort det. Men det är sjukt svårt att som sagt stänga den tunneln.
Och han är min gamla terapeut, har inte gått i terapi på över 1 1/2-2 år nu.

jag säger som La_Latina, symptomen är olika för olika personer. sen tror jag (och fick det just bekräftat iom detta citat "Jag har hafft alla dom vid olika tillfällen sen det började. offtast har det varigt många av dom på samma gång.. =/") att grabben förminskat problemet i textform eftersom det här kan vara väldigt jobbigt att prata om. man kan ju t.ex. känna det som att man "erkänner sig svag". det kände jag när jag till sist erkände för mig själv och min omvärld att jag inte mådde bra och skulle behöva hjälp, dessutom kände jag mig i vägen och det kan ju också vara en anledning att förminska sina problem när man pratar med andra eller ber om hjälp. (jag har f.ö. fortfarande problem med just det där, att vara andra till last, detta trots att jag måste vara det pga mina sjukdomar)

som sagt. oavsett om det är panikångest eller bara "vanliga ångestattacker" (som f.ö. inte skiljer sig så kraftigt enligt mitt tycke) så ska han ju kolla det med folk som har utbildning och inte med folk som bara har sig själva och sina egna problem som utgångspunkt.

bra att du söker hjälp för det Nelione!

"anfall"
som inte är medicinska....
skulle jag räkna till panik ångest.
inte alltid man känner konkret ångest, o kan pinpointa det, de är ju därför många åker in o torr de har hjärtattack

känns som de finns en hel del olika symptom på en attack..
jag vet ju hur min panikångest ter sig, men inte din.

junkgirl & La_Latina

Jag är väl medveten vad panikångest symptomen är och att alla människor får olika, vissa få vissa får alla.
Men som han själv förklarade det så lät det inte som en panikångest attack, en mildare attack är vad jag fick i huvet men som han skrev där att "Här kan jag inte sitta och dö" Är ju en form av ångestsymptom, Behöver inte alls vara panikångest.

Men säger som Bountyboo att det är dom symptomen som är vanligast, yrsel kan jag väl påpeka är vanlig med, Men det skrev han aldrig att han hadde och därav får man ju ett annat intryck.

Junkgirl, Kan även säga att vanlig ångest är ungefär samma sak fast mildare, kommer inte som attacker etc.. Panikångest är Ångest.. fast i paniktillstånd.

Nelione P18

Om det är väldigt starka känslor så är det nog Panikångest endå, Inget att vara orolig över då panikångest inte är skadligt över huve taget, det är faktist så att en stor mängd av befolkningen får det någon gång i livet pga stress etc, Det kan ju också grunda sig i gamla problem som legat och gnagt på en i flertal år, Isåfall är det mer alvar och är nog ingenting som kommer att försvinna bara sådär, Säger fortfarande som dom andra att du måste uppsöka hjälp.

Roligt att läsa andras uppfattningar och erfarenheter :) Och jag ska söka hjälp för det. men de känns konstigt att sitta hos en kurator och försöker få fram vart det kan komma ifrån när jag inte har en aning sj =/

Nelione: går du hos terapeut och använder dig av kbt tar dom inte reda på var det kommer ifrån. ofta får man sådana sjukdomar bara sådär och man gräver inte inom KBT man försöker leva i nuet. Har själv gått på KBT-terapi en hel del och det de lär dig är olika andningstekniker främst som du ska ta till när du märker symptomen, man lär sig andas rätt, man lär sig om sjukdomen och så vidare. det är ingen som kommer kräva att du ska berätta varför du har panikångest.
Nu har jag själv inte haft panikångest men en närbesläktad sjukdom (depression) i 9 år. Ingen utbildad människa har någonsin frågat varför jag gör som jag gör. Psykiatriker tror att detta liksom panikångest är något som har med signalsubstanserna i hjärnan att göra, KBT-terapeuter tror oftast inte samma sak, men de tittar aldrig bakåt.

okey okey..

Kan väll säga att jag har varigt hos en kurator 1 gång och då satt hon i 1 timme och frågade frågor och tjata om min uppväxt och tidigare liv och jag gick därifrån med samma fråga som när jag kom. Har jag panikångest? För kuratorn sa att panikångest ofta kommer från gamla minnen/problem/taskig uppväxt mm. fast jag vet inte vad som leggat på så mycket.
andra säger att panikångest bara kan komma av sig själv som en blixt från en klar himmel eller menar dom bara själva attackera? Jag är ingen smart person =/

Nelione: Alltså, det kan ju kännas som att det kommer "som en blixt från klar himmel".. men det ligger ju saker bakom som utlöser paniken. Men när du drabbas känner du mer än irrationell panik som du för stunden inte vet vad den beror på.

Nelione: eftersom det inte finns några direkta vetenskapliga bevis på vart det kommer ifrån precis som med depression så är åsikterna olika om var det är ifrån, beroende på vem du pratar med. Och kom ihåg att en kurator inte är en psykoterapeut det är stor skillnad på det.

okey mjo det är olia från persion till persion det vet jag, men så ni tycker jag ska vända mig till psyket och inte en kurator? för kuratorn jag hade hade jobbat på min tidigare skola med..

Nej kuratorer är inte utbildade inom sånt, gå till någon som jobbar med panikångest varje dag, det borde kuratorn ha sagt till dig också.
Psyket behöver det inte vara , men en klinik som har psykoterapeuter.
Gå in på kbt.nu och sök i deras lista efter folk som är utbildade efter den metoden ,där står lite om panikångest också.

Azziz, panikångest är ingen sjukdom..det är ett psykiskt tillstånd.


Neilone, du ska inte haka upp dig på panikångesten för det är kroppens sätt att fly. Panikångest sätter igång alla dina signaler som säger till kroppen att "fly, du kommer dö" Som sagt gäller det att hitta den bakomliggande orsaken. Visst kan du gå till psykoterapeut och lära dig "andas i fyrkant" som det så fint heter (hjälper mig jackshit för när attacken kommer är jag glad att andas över huvudtaget)
Kurator är det första du får träffa för att det är gratis. Dennes uppgift är att försöka komma till botten med ditt problem. Som Azziz säger har de ju inte samma utbildning som någon som är specialiserad inom KBT och panikångest. Om du ska gå till en sån räkna med 800kr/timmen. Diú ska inte bara hitta någon som är utbildad, utan du ska hitta någon som är LEGITIMERAD terapeut.

Som sagt är inte panikångest eller ångest en sjukdom, utan en reaktion på andra känslor du bär inom dig. Det du behöver reda ut är inte ångesten eller panikångesten i sig, utan bakomliggande känslor eller problem. Du har redan tagit upp en del innan som ekonomisk press etc. Jag har släpat på stora skulder så jag vet hur det känns när det eknomiska andar en i nacken hela tiden. Likaså dåliga (på olika sätt) förhållande etc. alla bifogande faktrorer till panikångesten.

Det viktiga är att hitta en stabil grund hos en själv, utan flick-/pojkvän. Att hitta tryggheten hos sig själv och i det man gör. Att man helt enkelt trivs med livet. Ta bort allt det som får en att må dåligt. Om det så är en antagonist i form av ett ekonomiskt spöke eller en flickvän som kanske behandlar en dåligt.
Trygghet får man inte genom någon annan, mer än en själv. Sen är det självklart att faktorer som ett hem, ekonomisk trygghet, kärlek (från ens familj då..inte partner) spelar en roll.

Bröja med kuratorn, hon kan leda dig rätt.

Bountyboo: panikångest är visst en sjukdom, en psykisk sådan men fortfarande en sjukdom.
Det tas alldeles för lätt på psykiska sjukdomar och därför säger många att det är tillstånd.
Att säga att det är ett tillstånd är som att spotta en person som har sjukdomen rakt i ansiktet.

Källor:Fass
Praktisk medicin

Och förresten måste det inte alls kosta 800kr/h. Jag hamnade t.ex. i en nystartad grupp och fick gå gratis 3mån. Går man via terapeuter som har sjukvårdavtal med kommunen kostar det 150-300 kr/gång och då har du även ett högkostnadsskydd.

Azziz, jag lider som sagt av panikångest själv. Jag skulle kalla det sjukdomstillstånd. Men en person som mår bra för övrigt tror jag inte drabbas av panikångest. Att BARA ta itu med panikångesten och hur man ska hantera det känns fel. Den har ju uppkommit av att man mår dåligt psykiskt som ett led av ens psykiska sjukdom.
Man måste ju ta itu med sitt psykiska mående överhuvud taget och då hjälper det inte att andas i fyrkant. Därför är det bra med KBT där man följer upp och kollar hur man mår för övrigt.

I Göteborg är det nästintill omöjligt att komma till psykoterapeuter som inte är privata. Och visst man kan ju gå till de som är under utbildning och då är det billigare. De behöver ju inte vara sämre.

man kanske upplever sig som frisk och normal men egentligen mår åt helvete, så helt "friska" människor kan visst råka ut för panikångest. jag tycker att du utgår alldeles för mycket från dig själv och dina egna erfarenheter istället för att tänka lite vidare runt det BountyBoo. vi är alla olika.

junkgirl, jovisst.. men som sagt man är ju inte frisk och välmående bara för att man tror det. Det jag vill säga är ju att man måste gå ner på ett djupareplan än bara behandla symtomen, så gör man inte ens med vanliga sjukdomar.

Jag mår ju som sagt bra nu och har gjort det i 1 års tid, och lite mer.. men jag kan ju fortfarande få panikångest men mycket mildare. Och det beror ju som sagt på att jag öppnat den där kanalen och det är min kropps sätt att hantera obehagliga situationer... eller ja, för mig situationer där jag saknar kontroll.

det suger att behöva acceptera att något kommer att finnas kvar för (förmodligen) resten av livet. =/

Har inget mer att tillägga, mer än att jag själv lider av panikångest. Har gått miste om flertalet roliga arrangemang pga den här skiten, men man vänjer sig till slut (skulle jag säga, tror heller inte på medicinering).

Jag skulle tipa på panikångest, helt rätt att kolla upp det dock men gå inte och gräv ner dig i att det kan vara något annat. Ta det som det kommer. Är det ångest kommer det vartefter du lär dig hantera det bli lindrigare allt eftersom och du kommer kunna stoppa dina anfall i tid osv.

Så chilla.. även om det är svårt.

sup inte för mycket. missuppfatta inte, men det blir lätt en ännu värre ond cirkel om du gör det.

dricker offta för jag får inte ångestattaker när jag dricker =/ Nån som vet varför?